Utspelet från poeten och islamisten Mohamed Omar i dagarna har väckt uppseende. Och helt riktigt uppfattats som ett försök att samla antisemitiska krafter av skilda ursprung till en ny politisk strömning i Sverige.

Det är i kölvattnet på den kaotiska demonstrationen vid den så kallade al-Qudsdagen den 20 september i Stockholm som Mohamed Omar hoppas på en ny politisk konstellation. Den islamistiska demonstrationen för Palestina som även välkomnade svenska högerextremister möttes av en proteststorm från exiliranska och svenska vänstergrupper. Men också bland motdemonstranterna spreds förvirring när iranska rojalister och Israelanhängare blandade sig i. Till och med Sverigedemokraterna manade internt till uppslutning i motdemonstrationen.

För Omar och hans kamrater, med den forne FiB/K-medarbetaren Lasse Wilhemsson som framträdande namn, utgör ”sionismen” långt ifrån bara en judisk politisk riktning. Den beskrivs som en världsomspännande styrande och demonisk kraft – på just det sätt nazismen under 1930-talet talade om den ”judiska världskonspirationen”.

Bland dessa ”sionister” brännmärker Mohamed Omar ”sionisten och Bonnierjournalisten Andreas Malm”, det ”sionistiska” Judar för Israelisk-Palestinsk fred och vänsterns ”strupgrepp” på den svenska Palestinarörelsen. Wilhemsson å sin sida återupprättar mellankrigstidens antisemitiska föreställningsvärld där förstås ”trotskismen” ingick i den judiska komplotten, men också kommunismen i sig var en judisk skapelse – och marxismen och sionismen var två grenar på samma träd. Marx’ kamrat Moses Hess – som istället för klasskamp valde nationalismen – var ju den som lade den ideologiska grunden för sionismen…

Gemensamt mot vänster

Nu har Omar och Wilhemsson tydligen också funnit den ökände Ahmed Rami vars Radio Islam redan i slutet på 1980-talet propagerade sitt antisemitiska budskap. Rami har inte behövt Omars och Wilhemssons term ”sionism” för att säga vad han menar. Och har länge fördömt den svenska vänstern och Palestinarörelsen för att vara styrda av judar och ingå i den globala sammansvärjningen.

För den svenska vänstern och Palestinarörelsen är det nu av största vikt att inte låta Palestinasolidariteten stjälas av rasistiska, fundamentalistiska och antisemitiska högerkrafter. För Mohamed Omar handlar kampen förstås inte bara om Palestina utan om att återupprätta de djupt konservativa värden han ansluter sig till, när det gäller religion, nation, familj och traditioner. ”Jag ser mig som en stolt homofob”, citerar han gillande en kritiker av homosexuellas rättigheter. Och han för ut sitt budskap inte bara genom bloggvärlden, Facebook och web-TV utan också genom forum som ”Uppsalamoskéns vänner”.

Det är inget oskyldigt upptåg, utan ett skamlöst försök att utnyttja det nödlidande palestinska folkets kamp för djupt reaktionära syften.

Intressant?
Läs mer: Svensson, Internationalen,
Läs även andra bloggares åsikter om Mohamed Omar, Lasse Wilhelmsson, Antisemitism, Israel, Palestina, Samhälle, Politik

Det var under de kaotiska demonstrationerna på Sergels torg i Stockholm förrförra lördagen som ett nytt ideologiskt landskap visade upp sig.

Den s k ”Al Qudskommittén”, vars förebild är den islamiska diktaturen i Iran, samlade en brokig skara av radikala islamister och svenska högernationalister. Huvudtalare var författaren Mohamed Omar och den tidigare FiB/K-medarbetaren Lasse Wilhemsson.

Både Omar och Wilhemsson har nyligen låtit sig intervjuas stort i nationaldemokraternas tidning Nationell Idag. Flera så kallade ”svenska nationalister” med bakgrund i Nationaldemokratisk ungdom deltog för att bekämpa, vad man kallade, ”judars inflytande i världen.”

Omar, vars anförande riktade sig mot sionismen och ”judaiseringen av den heliga staden Jerusalem”, lyfte fram Esaias Tegnérs gamla patriotiska dikt ”Svea” från 1811 och Folke Bernadotte som svensk martyr mot sionismen.

Wilhemssons mer traditionella antiimperialistiska tal vände sig mot en tvåstatslösning och förespråkade ett förenat demokratiskt Palestina. Samtidigt har han under senare år, likt många radikala islamister, vidgat definitionen av ”sionism” och ”sionister” till att i praktiken omfatta judendomen som sådan och vad han ser som en internationell sammansvärjning av internationella judar, från ”trotskisterna” till Wall Street.

Ideologiskt kaos

En politisk antiimperialistisk men konservativ islamism, en antisionism som vidgas till antijudiskhet plus en svensk nationalism från högerkanten riskerar att formeras till en slags ideologisk pol riktad mot både borgerlig liberalism och radikala socialistiska vänsterkrafter.

Att den utvecklingen skapar visst kaos bland svenska högernationalister och fascister är givet. Många fördömer de nationalister som demonstrerade med ”rasfrämlingen” Omar och ”kommunisten” Wilhemsson. Men andra, vanligtvis lika islamofobiska, ser en poäng i att förenas mot ”världssionismen” och ”judelobbyn” med målet att muslimerna en dag ska ”repatrieras” när Israel är utraderat.

Ett ideologiskt kaos rådde emellertid också bland motdemonstranterna där iranska kommunister och svenska socialister, reaktionära och antipalestinska iranska rojalister tillsammans med tillskyndande anhängare av Israels politik bildade en ohelig allians. Även islamofobiska Sverigedemokraterna, som numera tillhör Israels mest aktiva supportrar, manade internt till uppslutning i motdemonstrationen.

För att inte släppa fram den nya ideologiska kombinationen är det nödvändigt att alla vänsterkrafter går i spetsen för en antiimperialistisk och internationalistisk solidaritet med Palestina som håller rent mot antisemitism, rasism och högernationalism. Det är i den rörelsen radikala och antiimperialistiska muslimer hör hemma. Hos Omar, Wilhemsson och svenska antisemiter väntar bara nationalistiskt folkhat och svek mot de förtryckta människornas frihetskamp.

Intressant?
Bloggat: Svensson, Björnbrum1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Al Quds, Antisemitism, Israel, Lasse Wilhelmsson, Muhammed Omar, Nazister, Palestina, Sverigedemokrater, Politik, Samhälle