Efter att Historieuppropet publicerats på DN-debatt rasar nu debatten om statligt styrd forskning i medierna.
Håkan Blomqvist är en mycket välkänd och uppskattad historiker vid Södertörns Högskola. Håkan Blomqvist är också en av de som undertecknat uppropet. Han har även skrivit en längre saklig och innehållsrik artikel i Aftonbladet där han går igenom det kampanjmaterial som ska ligga till grund för den statligt styrda kampanjen på landets skolor om kommunismens brott.
Huvudargument för de som nu angriper Historikeruppropet är inte direkt överraskande. Istället för att diskutera själva sakfrågan, dvs om staten ska bestämma över historieforskningen avfärdas nu undertecknarna av uppropet för att vara ”kommunister” i någon form. Ett välkänt grepp från femtiotalet då den ökände galningen Joseph McCarthy efter medeltida mönster jagade påstådda eller inbillade kommunister i USA. En hetsjakt som dessvärre fick till följd att många människor mer eller mindre fick sina liv förstörda på grund av påhittade anklagelser. En hetskampanj där till och med USA:s mest uppskattade president Roosevelts rådgivare hamnade i skärselden.
En avskyvärd och vidrig epok i vår nära samtid.
När docenten och chefredaktören Johan Lundberg kastar sig in debatten på Expressens debattsida måndagen 7 april sänker han sig till denna grottnivå. När han ska bemöta Håkan Blomqvist kan han inte låta bli att efter Håkan Blomqvist namn smyga i en liten försåtlig parentes. I den står det ordagrant ”medlem i det vänsterextremistiska Socialistiska Partiet”.
Vad nu detta har med saken att göra, kan man som läsare undra. Greppet från Johan Lundberg är välkänt. Genom att framställa Håkan Blomqvist som en vänsterextremist behöver han inte heller tas på allvar och behöver i fortsättningen ej heller bemöttas i själva sakfrågan. Dårstämpeln har redan Johan Lundberg satt i hans panna. Johan Lundberg blir genom sitt vulgära angrepp och i sin egenskap av docent i litteraturvetenskap ett levande bevis på hur illa det är ställt på landets högskolor och hur stort behovet är av en forskning – och då inte bara om historia – fri från politiskt klå- och bondfingeri. Hur ofta brukar man brännmärka docenters verk utifrån dessa akademikers politiska hemvist? I vilket fall som helst brukar man sällan i media angripa docenter som har politiska högerpreferenser och än mindre på förhand försöka diskvalificera dessa med epitet såsom ”högerextremist” och dylikt.
När det gäller påhoppet på Håkan Blomqvist för att han är medlem i Socialistiska Partiet. Han har där varit verksam i fyrtio år. Socialistiska Partiet bildades i slutet av det tumultartade sextiotalet. Ett parti som bland annat bildades för att skapa ett demokratisk socialistiskt parti och vars hela dåtida existens tog sin utgångspunkt i stenhård kritik och kamp mot den stalinistiska taggtrådsdiktaturen.
Något som Håkan Blomqvist med rätta kan känna sig stolt över. Gudarna ska veta att det behövdes fler av hans kaliber när striden inom dåtidens vänster i frågan om stalinismens reaktionära natur stod som hårdast.
Som litteraturvetare uppmanar vi Johan Lundberg att ta del av det demokratiska Socialistiska Partiets historia. Vi uppmanar honom att läsa både våra grundsatser och handlingsprogram istället för att kasta ur sig beklämmande och totalt ogrundade påståenden.
En slags ordgrundad ordextremism som på intet sätt är värdig en person som kallar sig docent och chefredaktör. Det tyder på en fundamentalistisk åsiktsextremism som dessvärre anknyter till en stalinistisk tradition under de stora utrensningar under trettiotalet där de huvudanklagade avrättades eller skickades i fångläger för ”brottet” att vara trotskist. Antar du uppmaningen Johan Lundberg?
Socialistiska Partiets VU 2008-04-08
| 
[ Socialistiska Partiet ]
Webmaster 
