I mitten gapar avgrunden

Postat av
Ännu en opinionsmätning, idag är det dags för SvD/Sifo:s senaste. Den innehåller en del glada nyheter för en vänstersinnad. Först och främst naturligtvis att den borgerliga alliansregeringen fortfarande ligger lågt i väljarstöd. Efter fyra år av försämrad välfärd, urholkade trygghetssystem och hög arbetslöshet går det bara inte.

Den andra trevliga nyheten är att om det vore val idag så skulle varken Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna komma in i riksdagen. Det skulle jag vilja påstå är ett sundhetstecken. Bloggkollegan Svensson synar idag båda partierna i ett inlägg och kommer till slutsatsen att ”bägge partierna har en mycket konservativ, för att inte säga reaktionär, syn på kvinnor och kvinnors ställning liksom på familjen. Bägge partierna stöds av fundamentalister och extremister”.

Inom det borgerliga blocket är det moderaterna som sväljer rösterna. Bland de rödgröna är det istället det stora partiet, socialdemokraterna, som tappar. Ju mer man har lagt sig åt höger för att vinna storstädernas ”medelklass” desto sämre har det gått. ”I mitten gapar avgrunden”, var det nån som sa.

Miljöpartiet är istället den nya uppåtstigande stjärnan. Men det är i själva verket för att partiet ännu inte prövats i regeringsställning. Smekmånaden lär bli kort om Mp och övriga rödgröna, som det nu ser ut, får bilda regering. Tyvärr lär vi få räkna med någon form av fortsatt högerpolitik även vid ett regeringsskifte. Bara en aktiv gräsrotsrörelse för rättvisa kommer att kunna ändra på det.

Ansvarsfulla Göteborgspolitiker som inte skär ner

Postat av

De politiker i Linnéstaden och södra skärgården som fått kritik av stadsrevisionen är inte oansvariga. I själva verket är de ansvarsfulla. Dessa politiker har nämligen följt medborgarnas, de vanliga människornas krav på att inte skära ner. När folk har krävt oförändrad verksamhet, att biblioteket inte ska läggas ner osv. Ja, då har politikerna i de aktuella stadsdelsnämnderna sagt att då blir det inga nedskärningar. Det är ansvarsfullt och vettigt. Det är ett riktigt demokratiskt agerande. Dessa politiker har agerat som den isländska befolkningen och de protesterande grekerna. Ansvarsfullt.

Nu när stadsrevisionen på byråkratmanér kritiserar SDN Linnéstaden och SDN Södra Skärgården så borde istället kritiken vändas mot Göteborgs centrala politiker inne vid Gustaf Adolfs torg. Det är dessa som agerat oansvarigt och felaktigt då de inte gett stadsdelnämnderna tillräckligt med pengar för att uppfylla sin demokratiska skyldighet. Att ge medborgarna den service medborgarna vill ha.

Intressant?
I media: GP, Gbg Fria,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Share/Bookmark

American Folk Music: Buffy Saint Marie

Postat av


Buffy Saint

Marie B

Buffy Saint Marie

Det här är en bild på Buffy förmodligen från Newport folk festival 1963 när hon sjunger Codine, en låt som senare togs upp av Janis Joplin.

Buffy Saint Marie Buffy Saint Mar

Det här skulle jag tro är en ganska nytagen bild på Buffy Saint Marie.

Hennes storhetstid var 60-talet och början av 70-talet. Under andra halvan av sjuttiotalet drog hon sig tillbaka, men har kommit åter med skivutgivning från 90-talet.

The Universal Soldier

Buffys första album kom 1964 och hette It´s my way. På plattan fanns låten Universal Soldier som blev en stor hit och som spelades in även av Donovan och Glen Campell. Som jag minns fungerade låten som uppluckrare av det svartvita tänkande som vi ungdomar hjärntvättats med under det kalla kriget. Vilket sen i sin tur gjorde det lättare att ifrågasätta det som skedde i Vietnam.

Annars är Buffy Saint Marie nog mest känd som en förkämpe för den nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Vid den här tiden ifrågasattes den officiella historieskrivningen om indianerna inom kulturen. Buffy Saint Marie skrev titelmelodin till filmen Soldier Blue (den låg till och med högt på Tio i topp-listan i Sverige 1971).

Jag kan passa på att stoppa in ett par boktips i det här sammanhanget. Filmen Soldier Blue fungerar kanske inte så bra idag (jag såg om den för ett tag sen och får nog säga att den har mest nostalgivärde). En film som kanske står sig bättre är Little Big Man. Boken, som filmen bygger på har nu för första gången kommit på svenska. Här en länk till boken på Karneval förlag.

Där hittar man dessutom en annan verklig indianklassiker, Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee. Om de händelserna gjorde Buffy Saint Marie en låt, Bury My Heart At Wounded Knee.

Buffy Saint Marie på Wikipedia

Buffys officiella hemsida

Intressant Bloggar om samhälle, musik, kultur, folkmusik, buffy saint marie, indianer

Fröding – från Ostindiska Kompaniet till järnverk

Postat av

Artiklar om Göteborgskapitalet

  1. Göteborgskapitalet
  2. Wijk – började bl.a. med piratverksamhet
  3. Dickson – baggböleri och arbetarbostäder
  4. Kjellberg – sill, tran, trävaror och Bofors
  5. Röhss – trä och bomull
  6. Waern – vittförgrenad släkt
  7. Tranchell – Ostindiska och socker
  8. Keiller – Götaverken
  9. Gibson – Jonsered
  10. Barclay – handel, bomull och socker
  11. Hammarberg – järn och trävaror
  12. Prytz – tobak och SKF
  13. Magnus och Fürstenberg – sockerkungar och textilier
  14. Heyman – en tidigare textilfamilj i Göteborg
  15. Carnegie – flyktingfamiljen som grundade ett av Sverige mest långlivade företag
  16. Bröderna Francke – två riskkapitalister i slutet av 1800-talet
  17. Fröding – från Ostindiska Kompaniet till järnverk

Fröding är en mycket okänd handelsfamilj från tiden för kapitalismens genombrott i Sverige. Liksom flera familjer från Göteborg, ex Tranchell, så kan man spåra deras förmögenhet tillbaka till Ostindiska Kompaniets dagar. 1778 kom Anders P. Fröding till Göteborg från Frölunda i Odensåkers socken i Västergötland. Han fick anställning som informator hos familjen Minten på Bagaregården men fick snart anställning i den stora Björnbergska handelsfirman i vilken Johan Minten d.y var delägare. Därefter övergick han till anställning i handelsfirman Martin Holterman, ägd av direktören i Ostindiska kompaniet, Martin Holterman (1715-93).

Martin Holterman var gift med Anna Mariana Ström (1727-64), med två bröder verksamma inom Ostindiska Kompaniet. Hon var dessutom syster till Niclas Sahlgren och Jacob Sahlgren, två av den tidens rikaste män och ockå verksamma i Ostindiska Kompaniet. Han var bland annat direktör och delägare i Ostindiska Kompaniets mycket lönsamma 3:e oktroj mellan 1777 och 1786. Därefter var han också direktör och delägare i den 4:e oktrojen som inte var lika lyckosam från 1786 till sin död.

Utöver detta investerade Holterman också i värmländska bruksegendomar, såsom Bosjöhyttan, Krontorp, Dömle- och Kvartorpsverken. Hans önskan var att dessa efter hans död skulle utgöra fideikommiss för hans barn. År 1802 upphävdes dock bruksfideikommisset av kungen och egendomarna skiftades mellan ägarna. Han Hade tre söner, Martin Holterman (1766-1838) i andra äktenskapet med Charlotta Arfwedsson (1741-1801) och i första äktenskapet Johan Peter Holterman (1757-1793), Niclas Holterman (158-1824) och två döttrar, Anna Elisabeth Holterman (1759-1801), gift med Jacob Arfwedsson, också aktiv i Ostindiska Kompaniet, och Maria Charlotta Holterman, gift med Anders von Wahrendorff. De ägde Taxinge-Näsby och byggde det slott som ännu finns kvar. Deras son var Martin von Wahrendorff (1789-1861).

Martin Holterman d.y. var forstatt aktiv i faderns firma och blev efter att ha lämnat denna legationsråd i Paris. Niklas Holterman köpte godset Forsby i Södermanland och drog sig tillbaka från köpmanslivet. Även Johan Peter drog sid tidigt tillbaka från affärerna, i hans fall p.g.a. sjukdom. Den sistnämnde donerade stora summor till Göteborgs stad.

1794 blev Anders P. Fröding delägare i den holtermanska firman vid sidan av Martin Holterman d.y. Vid Frödings död år 1809 övertogs huvudägandet i firman av hans änka Elisabeth Minten. Hon lät ändra namn på firman till A.P. Frödings Enka & Co. Anders Fröding och Elisabeth Minten gifte sig 1795 och övertog då också Bagaregården. Änkan sålde denna år 1811. Firman Martin Holterman / AP Frödings Enka var också verksamma inom sillhanteringen med sillsalterier och trankokerier. Elisabeth Mintens syster Sara Minten var gift med Johan Jacob Ekman.

Sonen Anders Fröding (1802-1860) övertog firman efter modern och systern Wilhelmina Fröding (1805-1878) gifte sig med Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta. Sålunda kom en del av den Frödingska förmögenheten att användas i L.J. Hiertas olika publicist- och industriprojekt.

Anders Frödings son Hugo Fröding (1842-1930) blev militärattaché vid svenska ambassaden i Berlin, skribent och författare. Hans bror, konsul August Fröding grundade firman A. Fröding & Co år 1865 tillsammans med Sten Helling (1839-1921).  Sten Helling var i sitt första äktenskap gift med Thekla Krafft (1848-1869), var mor kom från familjen Prytz. I andra äktenskapet var han gift med Eliza Karolina Willerding (1852-1935), dotter till grosshandlaren Edvin Willerding.

Degerfors Järnverk köptes på exekutiv auktion år 1868 och 1870 ombildades järnverket till ett aktiebolag. Firman blev därefter starkt engagerad i utbyggnaden av Degerfors till ett modernt järnverk samt tog hand om dettas export. Man hanterade även järnexporten från Gravendals och Fredriksbergs lancashirebruk på gränsen mellan Värmland och Dalarna. Mellan 1870 och 1895 var firman en av de största järnexportörerna i Göteborg. Firman exporterade även pappersmassa och trävaror. 1921 dog Sten Helling. Efter Sten Hellings död blev sonen Nils Hugo Fredrik (Freddy) Helling (1875-?) delägare i firman.

1886 rekonstruerades Degerfors Jernverks AB och blev Strömsnäs Jernverks AB. Företaget tycks därefter ha kontrollerats av familjen Odelberg (Odelberg & Olsson) tillsammans med Sten Helling och familjen Fröding. Sten Helling satt förutom i järnverksbolagets styrelse också i styrelserna för Göteborgs Köpmansbank 1900-04, Göteborgs och Bohus Läns Sparbank 1903-19 och i Skandinaviska Kredit AB 1910-19. Han var också lokalpolitiker i Göteborg.

Författaren Gustaf Fröding (1860-1911) tillhörde en annan familj Fröding från Värmland.

Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974
Historiska Museet, Ostindiefararen Göteborg, häfte 1992
Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet, 1976
Ivan Lind, Göteborgs Handel och Sjöfart 1637-1920, 1923
Carl. A Tiselius, Göteborg under kontinentaltiden 1808-1810, 1935
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923
H. Fröding, Berättelser ur Göteborgs äldre historia, 1919
C.R.A. Fredberg, Det gamla Göteborg,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Föregående artikel i serien

Share/Bookmark

Mona Sahlin – en socialistisk kvinnokämpe?

Postat av

Mona Sahlin vill förstås lansera sig själv som kvinnornas förkämpe. Kvotering till näringslivets styrelser är en lämplig fråga för henne. Och visst, det är bra om patriarkerna i affärsvärlden får maka på sig till förmån för kvinnor inom borgerligheten.

Men det rubbar inte maktförhållandena mellan klasserna i samhället. Det hjälper inte alla de arbetarklasskvinnor och kvinnor bland det vanliga folket som under mer än två årtionden fått känna på de ökande orättvisorna och klyftorna.

De ensamma mammorna som blivit allt fattigare. Alla de kvinnor som drabbats av nedskärningar och privatiseringar av välfärden och av den ökande arbetslösheten. Kan Mona Sahlin ge löften om ett slut för denna utveckling?

Under tjugofem års tid har såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar skurit i välfärden och anammat de nyliberala kraven på utförsäljningar och privatiseringar. På socialdemokraternas kongress i höstas markerade Mona Sahlin tydligt att det inte skulle bli något slut på privat vinst i vård och skola.

Inte ville hon heller återställa ersättningen i a-kassan till 90 procent. Nu vill hon att undantagen i LAS ska vara kvar. Det är tydligen mycket av borgarnas försämringar som ska få vara orört.

Hon avvisade också det självklara kvinnokravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Ett krav som är centralt för kvinnokampen och jämställdheten. Och som är bra ur så många andra synvinklar också.

Kriget i Afghanistan ska fortsätta, enligt Mona Sahlin. Det enda feministiska är förstås att ta hem soldaterna omedelbart.

Socialdemokratin är inte mycket att hoppas på. Jag förstår uppriktigt sagt inte hur Lars Ohly kan ha planer på att sätta sig i samma regering som Mona Sahlin och högerpartiet Miljöpartiet.

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Brinnande bil i gatukorsning

Postat av

På väg hem från ett möte passerade jag en totalt utbrunnen bil i gatukorsningen Sprängkullsgatan och Vasagatan. Det var fullt med poliser och två brandbilar på plats. Orsaken till branden var och är okänd,men spekulationerna bland de kringstående människorna var flera. Eftersom vi är i Göteborg spekulerades det förstås om gangsterattentat och bomber.

Men den troliga orsaken var väl nåt fel med bilen antar jag. Det är ju det vanliga vid bilbränder, även om anlagda bilbränder inte har varit något helt okänt i Göteborg det senaste året. Men mitt i en gatukorsning brukar sådant knappast hända.

Bilbranden medförde avstängning av Sprängkullsgatan och delar av korsningen mot Vasagatan med långa bilköer och trafikstörningar som följd. Både på Över Husargatan, Vasagatan, Sprängkullsgatan och i Allén. Bilen stod inte på nån hållplats vid Handelshögskolan (det finns ingen sådan på Vasagatan och inte heller någon sådan på Sprängkullsgatan) som GP uppger, utan vid trafikljuset för att svänga vänster mitt i korsningen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Share/Bookmark

 Digg  Facebook  StumbleUpon  Technorati  Deli.cio.us 

Brev från en anställd på Försäkringskassan

Postat av

Gästbloggare Nils Eckerbom, Malmö:

Som proletärer säljer vi vår arbetskraft. Inte någon gång i mitt yrkesverksamma liv har jag känt mig mer detaljstyrd, kontrollerad och allienera än i nuvarande arbete som ”utredare” på Försäkringkassan.

Varje månad kallas jag in till chefen för att få reda på min ”verkningsgrad”, något som vid nyss avslutad lönesamtal helt ligger till grund för lönesättningen. På FK handläggs närmare 50 olika bidrag och ersättningar. Självklart är myndigheten en del av den borgerliga statsapparaten. Och självklart ska man kritiskt ifrågasätta hur jag som person påverkas av att försörjas av den.

En historisk grund för sjukförsäkringen är de frivilliga sjuk- och begravningskassorna. En annan grund är arbetarrörelsens påtryckningar för att bygga ut ”välfärdsstaten”, en stat med auktoritära och förtryckande inslag också. Klassmotsättningarna tar sig uttryck också i socialförsäkringen.

Som socialist är det viktigt för mig i mitt arbete på FK att informera alla om sina rättigheter. Att anpassa informationen och bemötandet till mottagaren. I den meningen ska inte försäkrade behandlas lika. Samtidigt bör vi socialister vara för ett rättsäkert regelverk. Beslut ska inte grundas på positivt eller negativt godtycke. Offenlighetsprincipen, likhet inför lagen och ”förutsägbarhet” är mycket viktigt.

Jag hävdar att för oss FK-anställda är socialförsäkringsminister Husmark-Persson det enskilt största arbetsmiljöproblemet. De nya förändringarna är hafsigt genomförda. Det finns dåliga, motsägelsefulla förarbeten som gör att rättspraxis kommer att bli godtyckligt. /När en lag inte kan tolkas går länsrätt, kammarrätt och regeringsrätten, dvs förvaltningsrätten, tillbaka till förarbeten och tittar efter vad lagstiftaren hade tänkt sig./

Försäkringskassan som myndighet och tunga remissinstanser som TCO har starkt kritiserat lagstiftningsprocessen. Det är uppenbart att allt fler känner sig kränkta av Försäkringskassan. Det beror på en hårdare lagstiftning och tuffare tillämpning. Men det beror också på att socialförsäkringsministern hela tiden fråntar sitt ansvar för lagstiftarens roll.

I all hast kom en del undantag in i lagstiftningen. Det måste finnas ”synnerliga skäl” för vissa dispenser. Plötsligt, i elfte timmen, lades en skrivning till om att ”…om inte det är oskäligt”. Många anställda på FK är upprörda över att ”få ta skiten” i den offentliga debatten. Marcus Birro jämställer försäkringskassans anställda med vakter i koncentrationsläger. Vi på Försäkringskassan ska tillämpa civil olydnad, tycker han. Precis som om en socialist som arbetar som parkeringsvakt ska låta bli att lappa annat än stadsjeepar??? Eller en lärare bara ge bra betyg till arbetarbarnen??

Nu är det inte vi anställda på FK som drabbas mest. Det är självklart de försäkrade som får sänkt ersättning, som blir ”utförsäkrade”, bollas över till AF under tre månader (!), för att sen åter kunna söka sjukpenning. Hundratals som kastades ut från sjukförsäkringen vid årsskiftet kommer tillbaka nu i april. Ett bollande med människor som är förnedrande. Många i min omgivning har personligen drabbats av både hårda regler och okänsliga handläggare på FK. Den upplevelsen kan vi aldrig ifrågasätta.

Men vad är socialisternas alternativ? Här är några punkter:
- 90 % i ersättning vid sjukdom och arbetslöshet. Inte ”tillräckligt” men ett krav som var självklart för några år sedan och som arbetarklassen kan samlas kring.
- Nej till karensdag. Fanns inte heller för några år sedan
- En bra offentlig sjukvård. Nej till privatiseringar
- Företagshälsovård under fackets kontroll
- Rätt till omedelbara rehabiliteringsinsatser
- Möjlighet att väga in arbetsmarknadsskäl vid ansökan om sjukersättning (förtidspension) från exempelvis 60 år

Samtidigt kan vi aldrig försvara sjukförsäkringen som en ersättning vid alla former av livsproblem. Vi kan i princip inte vara mot att det finns en arbetslöshetsförsäkring vid arbetslöshet och sjukförsäkring när förmågan att arbeta är nedsatt pga sjukdom. Och en generös socialförsäkring som täcker upp när ingen av dessa försäkringar är aktuella.

Vi kan heller inte av princip motsätta oss att en bedömning av arbetsförmågan efter en tid görs i förhållande till hela arbetsmarknaden. Ska en ljumskskadad 25-årig fotbollspelare ha sjukpenning resten av livet? Ska inte han eller hon få hjälp att skaffa sig en nytt jobb? Borgarna pratar om ”utanförskap”. Det ska vi akta oss för.

Som marxister anser vi samtidigt att arbetarklassens styrka är när den uppträder som kollektiv. Vi borde därför kämpa mer för ”rätten/möjligheten att vara frisk” än ”rätten att vara sjuk”. Arbetarkontroll, eller åtminstone fackligt inflytande och veto mot högt uppskruvat arbetstempo, lönespridning m.m. För sex timmar arbetsdag. Osv.

Många unga kvinnor hinner inte etablera sig på arbetsmarknaden innan de drabbas av sjukdom/sjukfrånvaro. Ju längre den blir, ju svårare är det att komma tillbaka. Det finns inget mer ohälsosamt än att vara sjukskriven och/eller arbetslös. Dödligheten är hög. Den som i unga år blir långtidssjukskriven och därefter får sjukersättning (förtidspension) får en mycket låg ersättning och framtida ålderspension. Hoppas jag inte trampar någon på tårna med dessa rader som kanske mest handlar om ett personligt ”försvar” för vad jag gör kl 8-5. Nej, ”försvar” handlar det nog inte om. Jag välkomnar gärna diskussion eller synpunkter.

Kamratliga hälsningar
Nils

Avtalen ut på omröstning!

Postat av

I söndags kväll kom ett bud från de så kallade opartiska ordförandena, OPO, som mer eller mindre tagit över avtalsförhandlingarna mellan sex industriförbund och Teknikarbetsgivarna.

Förslaget från OPO var i korthet ett avtal på 18 månader med löneökningar på 2,4 procent. Teknikföretagen som tillsammans med övriga arbetsgivarorganisationer gått ut stenhårt i årets avtalsförhandlingar och krävt ett nollavtal, speciella ungdomslöner och ytterligare försämringar i en redan tilltufsad strejkrätt förkastade budet, som enligt deras mening var för högt. Max 2 procent under 18 månader var deras bud.

Industrifacken, förkastade även de budet eftersom de krävt ett ettårigt avtal och 2,6 procent i lönelyft.OPO har i sitt första förslag varken gått in på fackens eller Teknikföretagens övriga krav utan koncentrerat sig på lönefrågan. Den hetaste frågan i avtalsrörelsen, bemanningsföretagen, ligger kvar som en hittills olöst knut. Med ”bemanningsföretagen” menas att arbetsgivarorganisationerna nu rundar Lagen om anställningsskydd och hyr in personal istället för att återanställa dem som tidigare avskedats.

Årets avtalsrörelse, där i stort sett alla avtal löper ut den sista mars, är ett spel där medlemmarna i de olika fackförbunden som vanligt är förpassade till åskådarläktaren.

Avtalsförhandlingarna är en välregisserad föreställning mellan de olika förbundsledningarna och arbetsgivartopparna. LO:s 1,6 miljoner medlemmar är fråntagna den självklara rätten att vara med och utforma kraven. Lika lite har de att säga till om när det gäller det avtal som kommer att skrivas under. För trots att vi lever i år 2010 med alla dess tekniska möjligheter har svenska löntagare fortfarande inte myndighetsförklarats och fått den demokratiska möjligheten att via avtalsomröstningar anta eller förkasta respektive förbunds avtal.

I olika fackliga och politiska högtidstal brukar det pratas vitt och brett om arbetsmarknadens parters suveränitet och att politikerna inte ska lägga sig i den så kallade fria förhandlingsrätten.Faktum är att det knappast finns något som är så kringgärdat av olika regleringar som just en avtalsförhandling – en stympad strejkrätt, opartiska ordföranden och medlingsinstitut.

Och, som kronan på verket för att förhindra att de fackliga organisationerna och deras medlemmar tar öppen kamp, finns Industriavtalet, ett avtal mellan sex olika industrifack och arbetsgivarorganisationerna. Det är ett avtal som vid sin tillkomst 1997 fick Verkstadsföreningens (idag Teknikföretagen) dåvarande ordförande Heinrich Blauert att förtjust bubbla att avtalet var historiskt. För nu var, som han uttryckte det, ”arbetstagarna och arbetsgivarna surrade vid samma mast”, med ett avtal som entydigt slog fast att företagens konkurrenskraft gick före allt och att exportindustrin skulle vara löneledande. Vilket i praktiken innebär att inget annat förbund tillåts glida över den ribba som slagits fast i detta avtal.

Andra mörka skuggor som omgärdar årets avtalsrörelse är givetvis arbetsmarknadsminister Littorins inskränkningar av gällande kollektivavtal, den så kallade Laval-lagen, ett lagförslag som öppnar för dumpning av löner och arbetsvillkor och kringskär fackens möjligheter att vidta stridsåtgärder.

Samtidigt som riksdagsledamöterna debatterade Littorins förslag talade LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin om detta på ett opinionsmöte på Mynttorget. Hon fördömde Littorins förslag, men uppmaningen till medlemmarna i LO blev inte att ta strid utan att lydigt vänta till 19 september och då vid valurnorna lägga sin röst på S.

Wanja Lundby-Wedin är ju som bekant ordförande för LO. Hon sitter emellertid också i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott, en position som gör att hon alltid ser mer till partiets intressen än till de 1,6 miljoner medlemmar hon är satt att företräda.

Nu kan man förvänta sig ett nytt förslag till avtal från OPO. Utan att gå händelserna i förväg finns det en del som talar för att det blir ett nytt industriavtal innan den 31 mars. Men denna gång finns det faktiskt en fråga som engagerar medlemmarna mer än vanligt. Frågan om bemanningsföretagen. En opinionsmätning ger vid handen att hela 81 procent av de tillfrågade är beredda att gå i strejk just för att få den frågan löst.

Så samtliga förbund: ta för en gång skull fasta på denna viktiga opinionsyttring. Vik inte ner er utan strid! Visserligen ger kapitalismens kris och arbetsgivaroffensiven inte de bästa förutsättningar, men någon gång måste ändå anden släppas ur flaskan och kampen tas. Låt även medlemmarna rösta om de framförhandlade avtalen!

Då kan svensk fackföreningsrörelse få den nytändning som vi väntat så länge på.

Texten ovan utgör ledare i Internationalen v 10/2010

Det händer i Malmö

Postat av

Antikapitalism och ekosocialism
- i Sverige, Europa och världen

Diskussionsmöte
Inledare: Ulf Östman, Socialistiska Partiet
Medlemmar, sympatisörer och intresserade vänsteranhängare välkomna
Tid: tisdag 16 mars kl 18.30
Plats: Sofielunds folkets hus, sal 12
Arr: Socialistiska Partiet Malmö


Kafé Tyfon: Avgiftsfri kollektivtrafik

Plats: Astrid och aporna KÖK, Bergsgatan 20
Tid: 23 mars kl 19.00
Arr: MJV Malmö/Lund


ÖPPET MÖTE:
Om den sociala nedrustningen och privatiseringen av Sverige

Daniel Ankarloo, fil dr i ekonomisk historia, talar om det nya Sverige, välfärden och marknadsmyterna.
Plats: Ungdomens hus, sal 12
Tid: Lördag 27 mars kl 15
Arr: Socialistiska Partiet Malmö

(för affisch se Röda Lund)

Intressant Bloggar om politik, samhälle, regeringen, vänstern, malmö, välfärd

 Digg  Facebook  StumbleUpon  Technorati  Deli.cio.us