Klassamhället tränger sig på

I USA är ordet white trash och i Storbritannien chavs men innehållet är detsamma: en hånfull syn på arbetare som hopplös bottensats i ett samhälle där alla andra blivit ”medelklass”.

Efter tre årtionden av framgångsrik överklasskamp är föraktet neråt i samhällspyramiden utbrett, särskilt då mot fattiga kvinnor, dessa oansvariga, sexuellt tygellösa, bidragsberoende wellfare mothers. Inte långt från förra århundradets resonemang som ledde till tvångssteriliseringar av utblottade och störande människor, med ”stora kullar av barn till imbecilla mödrar”, som makarna Myrdal uttryckte dåtidens syn. Än är det dock en bit kvar dit; den brittiske högerpolitikern John Ward tvingades avgå när han 2008 reste krav på sterilisering av bidragstagare. En vink dock om vilka idéer som gror i segerrusiga internatskolekretsar.

I samhällen där arbetarklassen sällan uppträder som kollektiv, med självförtroende och gemensamma krav och behov, har begreppet ”klass” ersatts av bilden av ett klasslöst samhälle där var och ens position bara beror på den egna viljan, inte ekonomiska strukturer. Att de sämst ställda är lättingar som har sig själva att skylla blir då lika självklart som att de besuttnas välstånd beror på deras personliga, kanske rentav medfödda, överlägsenhet. Och då finns ju ingen anledning att skattesubventionera oduglingarnas slappa liv.
När klassamhällets effekter ändå tränger sig på, det må vara i ohälsotal eller gatukravaller, blir de nödvändiga att bortförklara som individuella problem och att hantera dem blir närmast en polisiär fråga. Klassföraktet blir ett vapen för att säkra positionerna och bekämpa farliga tankar på gemensamma intressen och, bevare oss väl, klasskamp.

Att jämlikhetstanken, trots växande ojämlikhet, fortfarande är starkt förankrad i Sverige hindrar inte white trash-begreppet från att sticka upp sitt tryne också här. Överklassens hovnarrar sparkar arrogant neråt, inte bara på anonyma internetforum utan även i dagspress. Men framför har lättversionen av dessa tankefigurer slagit rot i och med att de borgerliga lyckats få sin valslogan ”utanförskap” accepterad i debatten. Ett ord närmast hämtat från Tony Blairs och New Labours social exclusion, som liksom chavs och white trash beskriver samhället som perfekt, så när som på en rest av misslyckade individer som valt att stå utanför och behöver rycka upp sig istället för att klemas bort av staten.
Ett bevis så gott som något på att klasskampen alls inte upphört. Den är bara väldigt ensidig och gäller även makten över våra tankar.

Ur Göteborgs Posten

Mahienour kommer till sommarlägret!

Hamnstaden Alexandria – Egyptens industriella centrum – har ett spårvagnssystem som torde vara världens långsammaste. En vagn är knappt snabbare än en fotgängare, men i gengäld är den så billig att den nästan är gratis. I början av 2000-talet, när Mahienour el-Massry upptäckte den marxistiska litteraturen på arabiska, tog hon spårvagnen för att läsa i fred. Alla därhemma gillade inte vad hon sysslade med: varv efter varv, timme efter timme rullade hon genom staden och studerade Lenins skrifter om revolutionen.

Några år senare kom revolutionen till Egypten på riktigt. Då var Mahienour el-Massry sedan länge en av de ledande aktivisterna i Revolutionära Socialister (RS) i Alexandria. Hon deltog – liksom RS i övrigt – i organiseringen av demonstrationer, sit-ins och strejker; var med när polisstationerna brändes ned; höll tal på det stora torget i Alexandria när Mubarak fallit.
Sedan dess har Mahienour el-Massry stått i första ledet i revolutionens oräkneliga uppsving – nya demonstrationsvågor, strejkvågor, uppflammande protester mot militärjuntan – och upplevt de svidande bakslagen. Hon och hennes RS-kamrater i Alexandria har de senaste månaderna – bland mycket annat – byggt ett kulturcentrum, startat en lokal tidning och knutit nära kontakter med de fackliga krafter som spirar runt om i stadens industrizoner och hamnar. Regelbundet intervjuas hon i den nationella pressen som en av Alexandrias främsta vänsterröster.

I presidentvalet häromveckan inkasserade Alexandrias vänster en historisk seger: i en stad som länge betraktats som ett islamistiskt fäste vann nasseristen och socialisten Hamdeen Sabbahi överlägset (han kom trea nationellt). Mahienour el-Massry jublade över stadens vänstersväng i en intervju i Al-Ahram – men själv hörde hon till dem som bojkottade valet. Så tar revolutionen ett steg bakåt och ett steg framåt, om och om igen. Under tiden växer RS till Egyptens bäst organiserade och mest välkända marxistiska organisation: en magnet för unga aktivister och fackliga kadrer.
Rakt från denna kokande revolutionära verklighet kommer Mahienour el-Massry till Socialistiska Partiets sommarläger för att berätta om sina erfarenheter. Vad har egentligen hänt i Egypten? Vart går revolutionen nu? Vilka krafter är i rörelse, vilka mål kan uppnås – vad kan vi lära av 2010-talets hittills största revolution? Missa inte Mahienoor el-Massry: anmäl dig till sommarlägret!

Andreas Malm

Mer om lägret: Socialistiskt sommarläger i Halland

 

En kongress mot profiten

”Vi vet inte hur det ska gå till men kongressen var väldigt tydlig”, sa Karl-Petter Thorwaldsson. Det var LO:s nyvalde ordförande som fällde de orden efter att den nyligen genomförda kongressen beslutat att facket ska verka för en så kallad non-profitprincip inom välfärden.
Förslaget som vann kongressens stora bifall var en motion inlämnad av Handels: ”Det är viktigt att vi är tydliga med våra värderingar att inga pengar ska gå ut från verksamheten i välfärden. Jag tycker att Socialdemokraterna borde stödja vår linje och engagera sig betydligt mer”, sa Handels kongressombud Melinda Hedström.

Lika entusiastisk var inte LO-ledningen som försökte avvärja förslaget. Kongressombuden satte ner foten i två viktiga frågor, frågan om vinst i välfärden och frågan om LOV, lagen om valfrihet som regeringen hotar att göra tvingande för kommunerna.
LO-styrelsen ville vänta med ett beslut för att istället ”snabbutreda” frågorna för att få djupare kunskaper innan man fattade beslut. Kongressen menade att det går utmärkt att kombinera med en klar ståndpunkt vad gäller nej till vinster i välfärden och att LOV ska rivas upp.
Det återstår att se vad utredningen kommer fram till. Det tagna beslutet utesluter inte privata driftsformer och det finns naturligtvis diverse kryphål med dold vinstutdelning i form av chefsbonusar, försäljning av bolagen etc. LO-tidningen Arbetet skriver den 27 maj dock att ” kompromisser av den typ som Miljöpartiets kongress beslutade om – att vinster ska få delas till aktieägarna om de är skäliga – kan inte bli LO:s linje”.
Två saker kan konstateras. För det första att detta går på tvärs med den uppfattning som råder inom socialdemokratin. För det andra att kongressbeslutet är en skräll som visar på ett missnöje från gräsrötterna som tränger upp genom den fackliga apparaten.

Avslöjandena om vanvård av våra gamla och riskkapitalbolagens skattefusk har underminerat tilltron till den nyliberala valfrihetspropagandan. Men så lätt släpper inte dess politiska försvarare greppet. Man utlovar ”bättre kontroll” och focus på ”kvalité” bara inte den privata vinsten ifrågasätts.
Den socialdemokratiska högern, som dominerar partiet och som under årtionden retirerat för borgerlighetens ”valfrihetsrevolution”, kommer att manövrera för att kväva oppositionen underifrån. Beslutet på LO-kongressen ska ses som ett stridsrop för alla som vill slåss för gemensam välfärd och välfärd utan vinst.
Det kan bli ett avstamp för vänstern att flytta fram sina positioner i samhällsdebatten och för att mobilisera till folkliga manifestationer mot privatiseringar och nedskärningar. Ett viktigt krav är att LO måste gå från ord till handling och verkligen ta strid för det som kongressen beslutat om.

En kongress mot profiten

”Vi vet inte hur det ska gå till men kongressen var väldigt tydlig”, sa Karl-Petter Thorwaldsson. Det var LO:s nyvalde ordförande som fällde de orden efter att den nyligen genomförda kongressen beslutat att facket ska verka för en så kallad non-profitprincip inom välfärden.
Förslaget som vann kongressens stora bifall var en motion inlämnad av Handels: ”Det är viktigt att vi är tydliga med våra värderingar att inga pengar ska gå ut från verksamheten i välfärden. Jag tycker att Socialdemokraterna borde stödja vår linje och engagera sig betydligt mer”, sa Handels kongressombud Melinda Hedström.

Lika entusiastisk var inte LO-ledningen som försökte avvärja förslaget. Kongressombuden satte ner foten i två viktiga frågor, frågan om vinst i välfärden och frågan om LOV, lagen om valfrihet som regeringen hotar att göra tvingande för kommunerna.
LO-styrelsen ville vänta med ett beslut för att istället ”snabbutreda” frågorna för att få djupare kunskaper innan man fattade beslut. Kongressen menade att det går utmärkt att kombinera med en klar ståndpunkt vad gäller nej till vinster i välfärden och att LOV ska rivas upp.
Det återstår att se vad utredningen kommer fram till. Det tagna beslutet utesluter inte privata driftsformer och det finns naturligtvis diverse kryphål med dold vinstutdelning i form av chefsbonusar, försäljning av bolagen etc. LO-tidningen Arbetet skriver den 27 maj dock att ” kompromisser av den typ som Miljöpartiets kongress beslutade om – att vinster ska få delas till aktieägarna om de är skäliga – kan inte bli LO:s linje”.
Två saker kan konstateras. För det första att detta går på tvärs med den uppfattning som råder inom socialdemokratin. För det andra att kongressbeslutet är en skräll som visar på ett missnöje från gräsrötterna som tränger upp genom den fackliga apparaten.

Avslöjandena om vanvård av våra gamla och riskkapitalbolagens skattefusk har underminerat tilltron till den nyliberala valfrihetspropagandan. Men så lätt släpper inte dess politiska försvarare greppet. Man utlovar ”bättre kontroll” och focus på ”kvalité” bara inte den privata vinsten ifrågasätts.
Den socialdemokratiska högern, som dominerar partiet och som under årtionden retirerat för borgerlighetens ”valfrihetsrevolution”, kommer att manövrera för att kväva oppositionen underifrån. Beslutet på LO-kongressen ska ses som ett stridsrop för alla som vill slåss för gemensam välfärd och välfärd utan vinst.
Det kan bli ett avstamp för vänstern att flytta fram sina positioner i samhällsdebatten och för att mobilisera till folkliga manifestationer mot privatiseringar och nedskärningar. Ett viktigt krav är att LO måste gå från ord till handling och verkligen ta strid för det som kongressen beslutat om.

Privata bibliotek: Nej tack till ny lag

Den borgerliga regeringen har under våren utarbetat en promemoria till ny bibliotekslag. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth motiverar lagen med att bibliotekens uppgifter behöver förtydligas och att samtliga boklån, oavsett medieform, även i fortsättningen skall vara avgiftsfria.
En av de viktigaste ändringsförslagen är att alla människors tillgång till folkbibliotek ersatts med allas rätt till biblioteksservice, vilket lämnar utrymme för privata intressenter att etablera sig i bibliotekssfären.

Förslaget till reviderad bibliotekslag måste ses mot bakgrund av att privatiseringen av biblioteken redan inletts, med Nacka kommun som pilotfall och avskräckande exempel.
2007 övertog ett aktiebolag driften av Dieselverkstan – ett mellanting av bibliotek och fritidsgård – och sedan dess har var fjärde bibliotekstjänst försvunnit i kommunen. I april tog den borgerliga majoriteten i Nacka kommun beslut om att gå vidare med privatiseringen av biblioteksverksamheten. Tre av de sex kommunala biblioteken skall i fortsättningen ägas av samma bolag som idag driver Dieselverkstan.

Nacka kommun har infört ett system där anslagen står i proportion till antalet boklån, besök och öppettider på varje bibliotek. De nya kriterierna för anslag kommer sannolikt innebära att biblioteken utbud koncentreras till de mest kommersiellt gångbara boktitlarna – med minskad mångfald i bibliotekets utbud som följd.
En sannolik konsekvens om det nya lagförslaget klubbas igenom i riksdagen är att fler kommuner kommer att vilja driva sina bibliotek i privat regi. Genom att via skattsedeln favorisera bibliotek som genererar stor låne- och besöksfrekvens, men erbjuder ett smalt utbud av bestsellerlitteratur, kommer det att bli svårt att uppnå de uppsatta nationella biblioteksmålen om mångfald i medieutbudet samt tillgodose grupper med särskilda behov.

Istället borde den nya lagen främja samtliga invånares tillgång till bibliotek genom att tillse att alla invånare garanteras folkbibliotek inom ett visst avstånd oberoende av antal utlån och besök.
En ny bibliotekslag skulle även kunna motivera förbud mot all drift i privat form genom att referera till skrivelserna i Unescos folkbiblioteksmanifest mot kommersiellt inflytande i biblioteksverksamheten,.

Bibliotekslagen skall vara ett värn mot privatiseringar och kommersialism – inte fungera som dörröppnare för nyliberalismens försök att göra det fria ordet och det samlade kulturarvet till en handelsvara vilken som helst. Det är därför hög tid att bibliotekspersonal, besökare och låntagare i landet mobiliseras sig mot alla former av privatiseringar av biblioteken i samarbete med nätverken till försvar för en gemensam välfärd utan vinst.

Privata bibliotek: Nej tack till ny lag

Den borgerliga regeringen har under våren utarbetat en promemoria till ny bibliotekslag. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth motiverar lagen med att bibliotekens uppgifter behöver förtydligas och att samtliga boklån, oavsett medieform, även i fortsättningen skall vara avgiftsfria.
En av de viktigaste ändringsförslagen är att alla människors tillgång till folkbibliotek ersatts med allas rätt till biblioteksservice, vilket lämnar utrymme för privata intressenter att etablera sig i bibliotekssfären.

Förslaget till reviderad bibliotekslag måste ses mot bakgrund av att privatiseringen av biblioteken redan inletts, med Nacka kommun som pilotfall och avskräckande exempel.
2007 övertog ett aktiebolag driften av Dieselverkstan – ett mellanting av bibliotek och fritidsgård – och sedan dess har var fjärde bibliotekstjänst försvunnit i kommunen. I april tog den borgerliga majoriteten i Nacka kommun beslut om att gå vidare med privatiseringen av biblioteksverksamheten. Tre av de sex kommunala biblioteken skall i fortsättningen ägas av samma bolag som idag driver Dieselverkstan.

Nacka kommun har infört ett system där anslagen står i proportion till antalet boklån, besök och öppettider på varje bibliotek. De nya kriterierna för anslag kommer sannolikt innebära att biblioteken utbud koncentreras till de mest kommersiellt gångbara boktitlarna – med minskad mångfald i bibliotekets utbud som följd.
En sannolik konsekvens om det nya lagförslaget klubbas igenom i riksdagen är att fler kommuner kommer att vilja driva sina bibliotek i privat regi. Genom att via skattsedeln favorisera bibliotek som genererar stor låne- och besöksfrekvens, men erbjuder ett smalt utbud av bestsellerlitteratur, kommer det att bli svårt att uppnå de uppsatta nationella biblioteksmålen om mångfald i medieutbudet samt tillgodose grupper med särskilda behov.

Istället borde den nya lagen främja samtliga invånares tillgång till bibliotek genom att tillse att alla invånare garanteras folkbibliotek inom ett visst avstånd oberoende av antal utlån och besök.
En ny bibliotekslag skulle även kunna motivera förbud mot all drift i privat form genom att referera till skrivelserna i Unescos folkbiblioteksmanifest mot kommersiellt inflytande i biblioteksverksamheten,.

Bibliotekslagen skall vara ett värn mot privatiseringar och kommersialism – inte fungera som dörröppnare för nyliberalismens försök att göra det fria ordet och det samlade kulturarvet till en handelsvara vilken som helst. Det är därför hög tid att bibliotekspersonal, besökare och låntagare i landet mobiliseras sig mot alla former av privatiseringar av biblioteken i samarbete med nätverken till försvar för en gemensam välfärd utan vinst.

Grekiska Syriza publicerar nytt valprogram

SP arrangerar ett möte i Göteborg den 14 juni om den grekiska krisen

Den radikala vänsterkoalitionen Syriza har under några månader seglat upp från att ha varit ett fyraprocentsparti till att i opinionsundersökningarna inför nyvalet 17 juni kämpa med högerpartiet Ny demokrati om att vara Greklands största parti och därmed vara inom räckhåll för de 50 extra mandat som tilldelas den tänkta regeringsbildaren. Europas politiska höger var först yrvaket försiktig inför detta väldiga skov i opinionen, ett historisk skred bland väljarna. Vart är de på väg? Stundar en social revolution? Vad står Syriza för? En del av de kommersiella mediabolagen till och med flirtade några dagar med den unge och mycket karismatiske partiledaren Alexis Tsipras. Men flirterna har nu gått över i ett raseri som lär bli värre och värre ända fram till valdagen.

Många vanliga greker har samtidigt krävt mer klara besked från partiet – när det nu har en möjlighet att bli regeringsbildare. Att ömsa skinn från att vara en liten partigruppering till att bli en trovärdig regeringsbildare på bara en månad är inte helt enkelt. Därför har partiet – efter möten och diskussioner i hela landet – beslutat att gå fram med denna valplattform som publiceras i dag fredagen den 1 juni. Vi, som så många andra kommer att återkomma till den många gånger under de kommande veckorna. Grekland i dag är och kommer att vara en skola för alla socialister. Vi är också övertygade om att information och diskussion är grundvalen för den solidaritet som måste byggas. Men bara ett par ögonkast på programmet ger vid handen att det är ett skarpt och mycket radikalt program. Alltifrån skuldfrågan, sociala krav, jämställdhet och över till de klara beskeden om att bankerna ska nationaliseras och att inga grekiska soldater längre ska få finnas utanför landet. Grekland ska lämna både Afghanistan och Balkan. Sist men inte minst ska utländska baser i landet stängas och Grekland lämna NATO.

/Benny Åsman & Göte Kilden

1. Audit of the public debt and renegotiation of interest due and suspension of payments until the economy has revived and growth and employment return.
2. Demand the European Union to change the role of the European Central Bank so that it finances States and programs of public investment.
3. Raise income tax to 75% for all incomes over 500,000 euros.
4. Change the election laws to a proportional system.
5. Increase taxes on big companies to that of the European average.
6. Adoption of a tax on financial transactions and a special tax on luxury goods.
7. Prohibition of speculative financial derivatives.
8. Abolition of financial privileges for the Church and shipbuilding industry.
9. Combat the banks’ secret [measures] and the flight of capital abroad.
10. Cut drastically military expenditures.
11. Raise minimum salary to the pre-cut level, 750 euros per month.
12. Use buildings of the government, banks and the Church for the homeless.
13. Open dining rooms in public schools to offer free breakfast and lunch to children.
14. Free health benefits to the unemployed, homeless and those with low salaries.
15. Subvention up to 30% of mortgage payments for poor families who cannot meet payments.
16. Increase of subsidies for the unemployed. Increase social protection for one-parent families, the aged, disabled, and families with no income.
17. Fiscal reductions for goods of primary necessity.
18. Nationalization of banks.
19. Nationalization of ex-public (service & utilities) companies in strategic sectors for the growth of the country (railroads, airports, mail, water).
20. Preference for renewable energy and defence of the environment.
21. Equal salaries for men and women.
22. Limitation of precarious hiring and support for contracts for indeterminate time.
23. Extension of the protection of labor and salaries of part-time workers.
24. Recovery of collective (labor) contracts.
25. Increase inspections of labor and requirements for companies making bids for public contracts.
26. Constitutional reforms to guarantee separation of Church and State and protection of the right to education, health care and the environment.
27. Referendums on treaties and other accords with Europe.
28. Abolition of privileges for parliamentary deputies. Removal of special juridical protection for ministers and permission for the courts to proceed against members of the government.
29. Demilitarization of the Coast Guard and anti-insurrectional special troops. Prohibition for police to wear masks or use fire arms during demonstrations. Change training courses for police so as to underlinesocial themes such as immigration, drugs and social factors.
30. Guarantee human rights in immigrant detention centers.
31. Facilitate the reunion of immigrant families.
32. Depenalization of consumption of drugs in favor of battle against drug traffic. Increase funding for drug rehab centers.
33. Regulate the right of conscientious objection in draft laws.
34. Increase funding for public health up to the average European level.(The European average is 6% of GDP; in Greece 3%.)
35. Elimination of payments by citizens for national health services.
36. Nationalization of private hospitals. Elimination of private participation in the national health system.
37. Withdrawal of Greek troops from Afghanistan and the Balkans. No Greek soldiers beyond our own borders.
38. Abolition of military cooperation with Israel. Support for creation
of a Palestinian State within the 1967 borders.
39. Negotiation of a stable accord with Turkey.
40. Closure of all foreign bases in Greece and withdrawal from NATO.

Grekland under attack!

Göteborg

Offentligt möte om Grekland: Den grekiska krisen och nyvalet

Inledning av Anders Svensson/SP

Välkomna att lyssna, debattera och diskutera. Fika på plats.

Pölgatan 5, Gatheimska reservatet, Hållplats: Stigbergstorget

14 juni kl. 18.30

Arr. Socialistiska Partiet och tidskriften Röda Rummet

Facebook-event: http://www.facebook.com/events/319450171464023/

 

 

Framtiden för Europas arbetare avgörs i Grekland

Uttalande från Fjärde Internationalen. Från International Viewpoint, 24 maj 2012.

Sedan två år tillbaka har det grekiska folket kämpat mot de åtstramningar som trojkan (Internationella valutafonden, EU-kommissionen och Europeiska centralbanken) tvingat fram. Efter 17 endagars generalstrejker, massdemonstrationer och aganaktismenis (de indignerades) torgockupationer, och efter ockupationer av arbetsplatser, avvisade 60% av de som röstade vid valen den 6 maj de partier som hade accepterat de memorandum som påtvingats Grekland, och gav 37% till partier till vänster om PASOK:s antisocialistiska liberalism.

Grekland har krossats under en statsskuld som har använts som en kanal för överackumulation av finanskapital, och under två år har landet varit ett laboratorium för en politik vars syfte är att få befolkningen att betala för kapitalismens kris. De räddningsplaner som påtvingats Grekland har haft ett enda mål: att garantera att den grekiska staten ska betala tillbaka skulden till bankerna, och bevara spekulationspengarna och den finansbubbla som dessa har skapat. De ”memorandum” som beledsagar dessa planer i Grekland har till syfte att testa hur långt kapitalet kan monopolisera de förmögenheter som arbetarna skapat genom att tvinga dem till fattigdom. Resultaten av denna politik är en brutal minskning av löner och pensioner, avskaffande av arbetslagar och -regler, en våldsam ökning av arbetslösheten (som i Grekland redan berör 21,2% av den aktiva befolkningen, nästan 30% av kvinnorna och 50% av ungdomarna), en lågkonjunktur som liknar den 1929-1930 (en minskning av BNP med 6,9% 2011, med en beräknad ytterligare minskning på 5,3% 2012, en minskning av industriproduktionen med 4,3% i mars 2012 jämfört med mars 2011…), nedmontering av sjukvårdssystemet (137 sjukhus har stängts igen och en femtedel av de anställda inom sjukvården har försvunnit, brist på läkemedel på grund av obetalda räkningar på 1,1 miljarder euro…) och bostadsmarknaden (200.000 bostäder går inte att sälja… samtidigt som antalet hemlösa har ökat kraftigt), undernäring…

Denna brutala politik som gjorde godtycklighet, hemlighetsmakeri och rädsla till ett sätt att regera, kunde inte annat än framkalla våldsam vrede, vånda och ilska. En del av denna ilska kanaliserades i en olycksbådande rasistisk, antisemitisk och främlingsfientlig kraft, den nynazistiska gruppen Gyllene gryning, som utnyttjar regeringens förtryck mot demonstranter och förföljer invandrare och har infiltrerat polisen. Detta måste bli en varningsklocka och få oss att fördöma den politik av förtryck och rasism som ”trojkan” har tvingat på Grekland.

Inför den politik som trojkan har drivit genom försvarar den radikala vänstern i Grekland, och i synnerhet SYRIZA, som idag har en central plats i den politiska situationen i Grekland, en katastrofplan med fem punkter:

1. Upphäv alla memorandum, alla åtstramningsåtgärder och de motreformer mot arbetslagarna som ödelägger landet.
2. Nationalisera bankerna som till stor del betalats med hjälp från regeringen.
3. Moratorium på betalningarna av skulden och en granskning som gör det möjligt att säga upp och upphäva de orättfärdiga skulderna.
4. Upphäv ministrarnas åtalsimmunitet.
5. Ändra vallagarna som gjorde det möjligt för PASOK och Ny demokrati att härska till den grekiska befolkningens nackdel och slunga in landet i en kris.

Fjärde internationalen uppmanar hela den internationella arbetarrörelsen, alla ”indignerade”, alla som försvarar vänsterns ideal, att stöda detta katastrofprogram.

Vi vill att det grekiska folket med hjälp av sina röster och mobiliseringar ska lyckas tvinga fram en regering för hela den sociala och politiska vänstern som avvisar åtstramningar, en regering som kan genomdriva ett upphävande av skulden. Det är med detta perspektiv som vi uppmanar alla krafter som kämpar mot åtstramningar i Grekland – SYRIZA, ANTARSYA, KKE, fackföreningar och andra sociala rörelser – att samlas kring en katastrofplan.

Krisen är inte Greklands kris, utan en kris för EU som är underkastad kapitalets vilja och för de regeringar som står i dess tjänst. Det är en kris för det kapitalistiska produktionssättet i hela världen. Det är inte upp till trojkan utan det grekiska folket att avgöra vilken politik landet ska driva. Den tyske kanslern, Angela Merkels, försök att påtvinga grekerna en folkomröstning om euron samtidigt med valen den 17 juni – en formlig valkupp – måste tillbakavisas. Det är inte euron utan trojkans diktat som måste bekämpas idag.

Mer än någonsin gör kampen mot åtstramningspolitiken det nödvändigt att bryta med den politik och de avtal som ligger till grund för skapandet av EU. Mer än någonsin betyder kampen mot åtstramningarna att man inte får dra sig tillbaka till nationalism, utan utveckla en rörelse för ett annat Europa som försvarar alla folks oinskränkta demokratiska och sociala rättigheter och perspektivet på Europas förenade socialistiska stater.

Grekland har blivit ett laboratorium för Europa. Med hjälp av mänskliga försökskaniner testar de ut metoder som sedan ska användas mot Portugal, Spanien, Irland, Italien och så vidare. Det grekiska folket har gjort uppror mot denna grymma politik på arbetsplatserna, på gatorna och vid valurnorna. Motståndet visar att försvaret av de folkliga klassernas livsviktiga intressen kräver en konfrontation med de härskande klasserna på nationell och europeisk nivå. Vi måste sprida enhetsinitiativ till stöd för det grekiska folkets och dess radikala vänsters kamp. Men den bästa solidariteten med det grekiska folket är att följa deras exempel i alla länder genom att utveckla och samordna motståndet mot den omänskliga åtstramningspolitiken och ödeläggelsen. Det är just vad kapitalet, som har ansvaret för krisen, fruktar: att kampen ska sprida sig!

24 maj 2012, Fjärde internationalens verkställande byrå.
(Översättning från engelska, Göran Källqvist.)

Välfärd utan vinst

Nätverk för en upprustad välfärd värd namnet, mot riskkapitalister och vinster i vår offentliga sektor och för ett stopp mot privatiseringshetsen av våra gemensamma tillgångar.

Vision

En välfärd som utgår efter brukare och personals behov, inte riskkapitalister och allt snävare budgetramar. Under gemensam och demokratisk kontroll.

Beskrivning

ÄLDRE UTSÄTTS FÖR VANVÅRD, barn skadas till följd av dålig uppsyn, patienter på madrasser i korridorer -larmrapporterna avlöser varandra i allt snabbare takt.
Samtidigt ökar sjukskrivningarna, personalen blir färre, patienterna fler, barngrupper större och lönerna ska pressas ner.
Vi hamnar alla i den offentliga sektorn förr eller senare, jobbar där, eller har barn och/eller anhöriga i den. Att den fungerar som den ska är i allas intresse.

VÅR GEMENSAMMA VÄLFÄRD är på väg mot graven, de enda som ler är företagsledare och aktieägare som får miljarder av våra skattepengar rakt ner i privata fickor och ut i skatteparadis.

EFTER DEN SENASTE TIDENS SKANDALER inom äldreomsorgen är frågan hetare än någonsin det är nu hög tid att ta tag i problemet. Fackförbund och politiker kommer i bästa fall med ett uttalande, men vad händer konkret?

Nätverket består för närvarande av flera olika organisationer och personer – anställda i den offentliga sektorn (privat och kommunal), anhöriga, politiska aktivister, eldsjälar och fackliga gräsrötter som är trötta på att vänta på att politiker och fackförbund ska ta sitt ansvar och åtgärda problemen. För att sätta press på dessa vill vi nu dra igång en MASSIV KAMPANJ med en serie manifestationer och offentliga möten och engagera så många som möjligt.

Det är när vi kämpar tillsammans som vi kan skapa förändring!

Nätverket har idag sin bas i Stockholm, privatiseringarnas och privatiseringsskandalernas epicentrum, men vi hoppas på nationell spridning.

Allt är fortfarande i startgroparna och vi välkomnar ALLA som vill att delta, fackföreningar, politiska organisationer, brukarföreningar, föräldragrupper, gräsrotsaktivister, oorganiserade m.fl är varmt välkomna.

Några paroller som nätverket står för är:

x Slut på privatiseringarna!
x återta upphandlad äldreomsorg, handikappomsorg och sjukvård i offentlig regi!
x Låt vård, skola och omsorg kosta! Stopp på neddragningar och vikariestopp i kommun och landsting!
x Höj lönerna i världens viktigaste yrken! Jämställda löner 2012!
x Inga fler riskkapitalister i välfärden! Använd vinsterna till höjd kvalitet istället för direktörsbonusar!
x Ställ de ansvariga till svars! Kommun-, landstings- och stadsdelsledningar både chefer och politiker, måste hållas ansvariga för vanvården! återta verksamheterna under gemensam och demokratisk kontroll eller avgå!
x Vård och omsorg för brukare och personals bästa!
x Rusta upp välfärden, pengarna tillbaka!
x Fackföreningar och etablerade partier som tagit beslut och uttalanden mot detta måste försätta dessa i politisk praktik och agera.

Finns på Facebook
Skriv på namninsamlingen: BUDKAVLE FÖR VÄLFÄRD UTAN VINST