Skuggbudget i Sverige – inställd skördefest i Danmark

Håkan Juholts och Tommy Waidelich`s första så kallade skuggbudget ska ses som alla andra sådana. En budget i skuggan. Som inte behöver tas ut och prövas i skarpt solsken. En liten valrörelse tre år i förtid. När det gäller de stora dragen, de stora pengarna i budgeten, handlar den trots detta verkligen om att just skugga regeringspolitiken. Ingen kan påstå att den skillnad i statens bokföring som finns skulle handla om en avgörande systemförändring. Vi ser inga spår av den efterlängtade ”berättelsen om framtiden”. I sak diskuteras prioriteringar bara när det gäller två procent av statens utgifter…

I Danmark har socialdemokratin och SF – tillsammans med ”de radikale” kommit ut ur skuggan och presenterar sin regeringsdeklaration. Den förtjänar eftertanke även i Sverige.

Resultatet av valet i Danmark blev ett glädjebud. Högerliberalen Lars Lökke Rasmussen som styrt landet i tio år fick gå och därmed kördes också stödpartiet Dansk Folkeparti på porten från sitt spring till regeringskansliet i Christiansborg.

Men gårdagens regeringsbildning innebar att det som skulle bli ”en riktig slåtter” av de rika och bankerna fick ställas in. Danmarks första kvinnliga statsminister Helle Thorning-Schmidt bjöd inte in landets löntagare till någon skördefest.

Visst blir det politiska klimatet bättre. Lågtrycket över Danmark när det gäller immigrationen lättar något. Nya vindar blåser när det gäller kultur, regler i sjukförsäkringen, viss arbetsmarknads- och kriminalpolitik samt tänkta investeringar i gröna jobb.

Men samtidigt sviker den nya regeringen viktiga vallöften från socialdemokratin och Socialistisk Folkeparti. Regeringsdeklarationen och Thornings öppningstal i riksdagen fick därför logiskt nog ett fång rosor av den bortkörde förre statsministern. ”Riktigt fint att de redan har gett upp sina vallöften om miljonärs- och bankskatt och att de inte tänker återinföra ”efterlönen” och de gamla reglerna i a-kassan”, utbrast han förtjust i tidningen Politiken.

Inför sina egna väljare försvarar de bägge arbetarpartierna sin politik med att de inte kan regera utan det vänsterliberala Radikale Venstre.

En situation som till stor del är självförvållad. I februari när frågan om ”efterlönen”, som är en form av förtidspension vid 60 år (delvis avgiftsfinansierad) var på allas läppar och socialdemokratiska fackliga ledare höll stormöten mot Lökkes kontrareform, då visade opinionsmätningarna att en egen ”röd” majoritet var inom räckhåll. Men under valrörelsen, när det blev klart att (R) skulle ingå i den eftersträvade regeringen, tonades frågan ner, (s) talade dessutom om ”år med lönetorka” och de bägge ”röda” partierna förlorade katastrofala 11.4 procent av sitt tidigare stöd…

Enhetslistans politiska ordförande Johanne Schmidt-Nielsen kom också med rosor. Men i hennes bukett fanns dessutom törnen. Partiet, som tredubblade sitt väljarstöd, hade redan för valet gjort klart att det inte tänkte delta i regeringen. Men samtidigt förklarat sitt stöd för Thorning som regeringbildare. Nu kritiserar hon regeringen hårt för att ”de radikale” fått bestämma stora delar av den ekonomiska politiken och inte levt upp till viktiga vallöften och lovade sedan att ”Enhedslistan ska kämpa från förhandling till förhandling för att dra den nya regeringen till en mer solidarisk kurs”.

Medlemmarna i Socialistisk Arbejderparti (SAP), systerparti till Socialistiska Partiet, som arbetar inom Enhedslistan, är som alla andra bakom valskrällen för det egna partiet glada och stolta över det ökade väljarstödet från 2.2 till 6.7 procent av rösterna. Det skrevs politisk historia. SF:s  språngmarsch högerut spelade in, partiets fokusering på bara ett par viktiga frågor samt att den egna profilen var arbetarklassfrågor, menar kamraterna. Med teman som arbetslösheten, lågavlönade offentligt anställda, barnfattigdom och – kravet att de rika ska betala! Enhedslistan var också det enda parti som tog väljarnas intressen för klimatet på allvar och krävde gröna offentliga jobb. Samtidigt säger de i sin valutvärdering att sättet att popularisera kraven i skrift och ord fungerade bättre än förr. Det blev klart för alla vilka frågor Enhetslistan ska prioritera i den politiska kampen efter valet. ”Johanne” var dessutom enastående. Hon talar om politik på människors eget språk och kan gå in i polemik ”utan en skrämmande aggressivitet”.

Men allt är inte solsken. Viljan att ”röstmaximera” har haft sitt pris, fortsätter SAP. Skillnaderna i förhållande till S-SF-R har tonats ner. Maningar till utomparlamentariska aktioner har varit nästan totalt frånvarande. Partiets mer vittgående antikapitalistiska paroller har varit borta i valkampen.

Med alla nya medlemmar och ett nytt väljarunderlag kan dessa egna brister nu skapa problem med den besvärliga parlamentariska sits som gäller och den låga nivån på sociala och politiska mobiliseringar ute i samhället. Det räcker inte med att  ”kämpa från förhandling till förhandling för att dra den nya regeringen till en mer solidarisk kurs”, som Johanne Schmidt-Nielsen lovat. Regeringsdeklarationen är i stora stycken ett nyliberalt credo och den lär inte rubbas utan framtida stora proteströrelser runt om i Danmark.

SAP:s valutvärdering är ett måste för alla som är intresserade av revolutionär politik. Den pekar på ömma punkter när det gäller att både vilja vara ett antikapitalistiskt parti och få ett stort stöd, ställer rätt frågor och försöker komma med positiva förslag. På nätet finns den här:

Brug valgsejren til at presse regeringen og opbygge Enhedslisten

 

 

 

 

 

 

http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2011/10/05/skuggbudget-i-sverige-installd-skordefest-i-danmark/

 

 

 

SP: Grattis, danska kamrater!

Socialistiska partiet i Sverige sänder sina varmaste gratulationer till alla kamrater i Enhedslisten efter den fantastiska framgången i folketingsvalet. Vi gläds inte bara åt ert genombrott som parti med tredubblat röstetal, åtta nya folketingsledamöter, tusen nya medlemmar och växande lyssnarskaror ett efter alla år av hårt arbete. Än viktigare är att en betydande dansk folkopinion har manifesterat sitt motstånd mot fortsatt högervridning av dansk politik med social nedrustning, främlingsfientlighet och deltagande i imperialistiska krig. Att Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti förlorat stora väljarmassor genom anpassningen högerut visar på behovet av ett beslutsamt antikapitalistiskt välfärdsalternativ som hämtar sin kraft underifrån.

Er framgång inspirerar oss till förnyade ansträngningar att stå emot högerpolitiken i Sverige och samla alla krafter som vill förenas mot kapitalismens härjningar och slåss för välfärd, jämlikhet och internationell solidaritet. Inför de stora utmaningar ni nu står när de större partierna söker lösningar högerut är vi övertygade om att ni har vänsteropinionens stöd för att stå fast vid ert rakryggade försvar för välfärden, människovärdet och krigsmotståndet.

I den kampen är vi med er hela vägen och kommer efter vår förmåga att sprida ert exempel.

Med många kamratliga hälsningar

Stockholm 17 september

Socialistiska Partiet

Verkställande utskottet

 

Danmark snart som Albanien?

”Gammelkommunister, marxister och trotskister!”.

Orden är från en av de borgare i Danmark som med fasa kunnat se hur Enhetslistan stormat fram i opinionsmätningarna. De sista dagarna innan valet inleddes från borgerlig media ett angrepp på partiet som inte kan ses som något mer än ett sista desperat försök att med smutskastning som vapen få väljarna att vända partiet ryggen. Med skitsnack om att Enhetslistan vill göra Danmark till ett nytt Albanien anno 1985 trodde man att de som anser att de rika ska betala kapitalismens kris skulle komma på andra tankar.

 

Enhetslistan, som  är ett antikapitalistiskt parti till vänster om både sossar och reformister av vänsterpartiets typ, placerar nu med sina 236 988 röster (6,7%) i det danska valet 12 personer i det nya Folketinget.  10 år av blått styre ersätts av ett blå-rött styre med Socialdemokraterna, ett liberalt parti samt vänsterpartiets systerparti Socialisk Folkeparti. Enhetslistan har sagt att man kommer att stödja en socialdemokratisk regering, men inte ta ansvar för dess politik. I sitt tal på valnatten sände Enhetslistans frontfigur Johanne Schmidt-Nielsen ut ”en vänlig varning till Socialdemokraterna och SF” att man inte kommer att acceptera att liberalerna i RV får något veto inom den ekonomiska politiken. För som hon sa: ”Vi uppskattar deras medmänsklighet när det gäller utlänningsfrågor. Men förstår inte varför inte denna medmänsklighet också gäller våra arbetslösa eller människor som har blivit utslitna i förtid. Vi i Enhetslistan kommer att ägna varje dag, varje vaken timma och minut, till att försvara rätten till förtidspension och en bra a-kassa”. Uttalandet ska tas på allvar. Det är inte första gången Enhetslistan tydliggör för sossarna att man inte är någon knähund.

Valet är en stor seger för partiet, och kommer förhoppningsvis att peppa partiets många nya medlemmar till att intensifiera sin propaganda och sin kamp i de utomparlamentariska sammanhangen. För som man sagt under hela valrörelsen: ”Stärk kampen i vardagen – Rösta med Enhetslistan på valdagen”. Frågan är nu om man kan leva upp till sin valslogan och därigenom sätta press på den nya regeringen. Skulle den nuvarande krisen för kapitalismen fördjupas än mer och de danska reformisterna sätta in angrepp mot den danska arbetarklassen får inga sentimentala band hindra partiet från att mobilisera till protester och arbetsplatskamp för att de röda förhoppningarna inte ska bli till blå dunster. I slutändan hägrar nämligen en mycket större uppgift än en socialdemokratisk regering. Med Socialistiska Partiets systerpartis, SAP (som nu får två medlemmar in i folketinget), ord:

”Bara en stark, mobiliserad arbetarklass kan leverera ett trovärdigt alternativ till meningslös vandalism eller passivitet. Bara en rörelse som samlar alla delar av arbetarklassen kan stoppa klasspolitiken, kämpa sig till framsteg, och inleda en slutgiltig uppgörelse med systemet.”

http://rodalund.wordpress.com/2011/09/16/danmark-snart-som-albanien/

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett särskilt tillykke riktar vi till Rosa Lund (!), som är en av de tolv folketingsledamöterna från Enhedslisten.

 

Historisk valframgång för Enhedslistan

Det blev regeringsskifte Danmark och tidningen Politiken kunde i natt på sin hemsida på ett bra sätt fånga en del av gårdagskvällens dramatik.  Dansk Folkeparti tappar i inflytande samtidigt som valet blev en brakseger för den antikapitalistiska Enhedslistan.

Det blev en historisk valseger för den danska Enhedslistan. Inte någon gång i modern tid har ett konsekvent och hårdnackat antikapitalistiskt parti i Norden fått ett sådant parlamentariskt genomslag. Ett parti utan ministersocialism. Ett parti för sociala rörelser och aktivism. Ett parti där en kritisk marxism lever.

I siffror ökar Enhedslistan från 2.2  till 6.7 procent av rösterna. Från 4 riksdagsmandat till 12. I Köpenhamn blev man största parti i flera valkretsar och vann tre mandat. Bara ett mindre än socialdemokratin. I huvudstaden går Enhedslistan fram från 6.7 till 16.6 procent samtidigt som SF backar från 21 till 12.4 procent. Uppenbart det dyra priset för partiets snabba färd högerut.

Vid sidan av Enhedslistans politiska ordförande Johanne Schmid-Nielsen  blir det nu i stället Rosa Lund från Socialistisk Ungdomsfront  och fackföreningskämpen Finn Sørensen som kommer att representera det röda Köpenhamn i riksdagshusets Christiansborg.

Socialdemokratin gjorde sitt sämsta val på 108 år! Socialistisk Folkeparti (SF) fick vidkännas ett svidande nederlag  och förlorade hela 7 riksdagsmandat. Men tack vare Enhedslistans valframgång föll ändå Danmarks borgerliga regering. Med i fallet dras också Pia Kjaersgaards stödparti Dansk Folkeparti.

Men den nya regeringskoalition som troligtvis bildas, med (S), SF och Radikale venstre, är ingen röd allians. Med Carl Bildts terminologi kan vi vänta oss en ”rödblå röra”. Radikale venstre är ett vänsterliberalt parti med en öppet nyliberal agenda och skyr när det gäller ekonomin och social välfärd varje eftergift åt vänster som pesten.

I det ständiga jublet på Enhedslistans valvaka varnade Johanne Schmid-Nielsen (S) och (SF) för att ge dessa liberaler vetorätt inom det ekonomiska området. ”Vi uppskattar deras medmänsklighet när det gäller utlänningsfrågor. Men förstår inte varför inte denna medmänsklighet också gäller våra arbetslösa eller människor som har blivit utslitna i förtid. Vi i Enhedslistan kommer att ägna varje dag, varje vaken timma och minut, till att försvara rätten till förtidspension och en bra a-kassa”, underströk hon.

http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2011/09/16/historisk-valframgang-for-enhedslistan/

 

Valdramatik i Danmark

Match mellan de

röda och blå lagen?

https://lh6.googleusercontent.com/-7CgCf8hqFps/TmcRX327enI/AAAAAAAAHtk/iNF_WSeveMw/Fullsk%2525C3%2525A4rmsinf%2525C3%2525A5ngning%2525202011-09-07%252520083618.jpg

Voxmeters undersökning i Politiken 7.9.11,

Enhedslistan har ø som sin valbokstav

I opinionsinstitutens grafik och i den mer lättflyktiga journalistiken ser det inför det danska valet ut ungefär som när det beger sig i Sverige. Två solida block sägs stå mot varandra. Två samspelade lag möts. I Danmark är det en hård match mellan det blå laget, de tidigare mästarna under ledning av landets statsminister Venstres Lars Lökke Rasmussen som utmanas av det röda laget, med socialdemokraternas Helle Thorning-Schmidt som tilltänkt ny regeringsbildare.

Bakom sig mönstrar Rasmussen det andra borgerliga regeringspartiet, Konservative Folkeparti med sin partiledare Lars Barfoed. Pia Kjærsgaards Dansk Folkeparti har dessutom varit en lika välkommen som lojal och disciplinerad medspelare i utbyte mot att regeringen i stora stycken har gjort partiets invandrarfientliga politik till sin egen. Socialdemokraternas Thorning ställer upp tillsammans med Villy Sövndal från Socialistisk Folkeparti (SF) och Margrethe Vestager från det lilla vänsterliberala partiet Radikale Venstre. Men för att klara en regeringsbildning måste hon också söka stöd hos det lilla men mycket bitska antikapitalistiska partiet Enhedslistan.

I tidningarnas grafik har det under lång tid varit de röda staplarna som vuxit på höjden. De blå spelarna har backat hem. Visserligen har sedan de rödas SF förlorat både radikalism och väljare. (S) har å andra sidan gått fram någon eller några procent samtidigt som de Radikale har ökat från 5 till 7 procent och junioren Enhedslistan tredubblats (!) från 2.2 procent till drygt 6.

Det som skiljer det senaste decenniets valrörelser från dagens är att fokus i debatten till en stor del har flyttats bort från burkor, karikatyrteckningar på profeten Muhammed, ”islamistfaran” och invandringsfrågor för att i stället handla om jobben, pensioner, skatter och om vad som sedan blir kvar i plånboken. Människors vardag har blivit viktigare än de falska ideologier som regeringspartierna och en stor del av borgerligheten har prånglat ut i parti och minut under alla sina år vid makten

Bakgrunden till denna förändring av politikens dagordning hittar vi i ekonomin. När den danska bostadsbubblan sprack under den förra finanskrisen rann det ut infekterat var över hela landets ekonomi och ett bra tag innan de senaste störtdykningarna på världens aktiemarknader, diskuterade tvistande ekonomer och politiker redan om landet nu hade gått in i en andra recession eller inte. Men framförallt de tidigare relativt låga siffrorna för arbetslösheten, vilka varit triumfkorten för det långvariga borgerliga regeringsinnehavet, har dessutom hamnat i nivå med Sveriges höga tal och är i raskt takt på väg att raka mot ännu större höjder. En optimistisk regeringsbudget för nästa år räknar med ett underskott på minst 100 miljarder svenska kronor och enligt OECD är Danmark tillsammans med Japan de länder inom detta område som har sämst tillväxtmöjligheter för åren fram till 2025. Produktiviteten släpar inom industrin och landets tillgångar av olja och naturgas ute på Nordsjön är på upphällningen.

Från Dagens industri

Svenska Dagbladets chefredaktör P J Anders Linder här hemma i våra gamla politiska tassemarker blev exempelvis bestört när han ”läste på” inför valet. Här har man haft borgerliga regeringar i åratal och så har de inte ens gett sig på de höga marginalskatterna och de extravaganta socialförmånerna, skrev han förvånat. ”Vad gäller offentlig sektor och skatter har Sverige blivit förebilden”, fick han avsluta sin recension av hur broderlandets ekonomi ser ut.

Men detta är också bakgrunden till att grafiken de senaste veckorna inte förmått skildra det som i verkligheten skett i det politiska spelet. Radikale Venstre är starkt kritisk till regeringens uppgörelser med Pia Kjaersgaard. Men har en nyliberal agenda för den ekonomiska politiken och vilka som ska betala för en lösning på krisen och landets underskott i statsfinanserna. Därför vill man inte för allt smör i Danmark sitta med i en regeringsbildning som gör upp med Enhedslistan i ekonomiska frågor. Förvånade danskar fick därför helt plötsligt se en spelare som i valkampens slutminuter sträckt ut handen till en av sina motspelare. I ett ”historiskt handslag” mellan Radikale Venstres Margreth Vestager och Lars Barfoed från regeringspartiet Konservative Folkeparti har sedan en gemensam politisk pakt beseglats om att ”ytterkanterna” inte skulle få makten över vare sig ekonomin eller invandringspolitiken”.

I Sverige skulle detta (trots många skillnader när det gäller partiernas politik) ha motsvarats av att Maria Wetterstrand i det senaste valets slutskede hade skakat hand med Jan Björklund och gjort upp om att stänga ute Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna från allt inflytande över ekonomi och flykting/immigrationsfrågor.

I Danmark har de sensationella slutminuterna på matchen mellan det blå och det röda blocket dessutom fått en lika dramatisk fortsättning i och med att partiledarna för (S) och (SF) hängt på Vestagers fanflykt genom att snabbt förklara att de också kan tänka sig att använda sig av spelare från motståndarlaget…

Vad är Enhedslistan?

 

Enhedslistan bildades 1989 som ett försök från flera vänsterströmningar att lägga tidigare historiska motsättningar och allt för finstilta ideologiska positioner åt sidan. Partibildningen har sett och ser sig som ett språkrör för antikapitalism och sociala rörelser i samhället. Alla medlemmar i det danska Folketinget måste betala ”partiskatt” så att den egna lönen ligger på samma nivå som en metallarbetare.

Partiet har en gemensam politisk ledning. Men sedan 2009 har aktivisten och den skicklige debattören Johanne Schmidt-Nielsen haft förtroende som politisk ordförande . Valresultaten och medlemstillströmningen har skiftat. Men de senaste åren har partiet gått starkt framåt. I fjol räknade man för första gången in 5 000 medlemmar.

Valresultat:

År      Röster     Procent   Mandat

1990   54.038     (1,7 %) 0
1994   104.701   (3,1 %) 6
1998   91.933     (2,7 %) 5
2001   82.685     (2,4 %) 4
2005   114.123   (3,4 %) 6
2007   74.674     (2,2 %) 4

 

Som det öppna parti man är samexisterar olika mer fasta idéströmningar inom ramen för Enhetslistans gemensamma arbete. Socialistiska Partiets systerorganisation Socialistisk Arbejderparti (SAP), den danska sektionen av Fjärde Internationalen, har hela tiden varit en del av detta viktiga partibygge. Här ger dess Verkställande utskott sin syn på valets slutspurt:

Stärk kampen i vardagen

– rösta med Enhedslistan på valdagen!

 

Enhedslistan dundrar fram i valkampen – med till och med över sju procent i en del opinionsmätningar ( 2.2 procent i senaste valet) . Både nya medlemmar och aktivister strömmar till och vi kan inte undgå att gripas av den nästan euforiska stämning som råder i partiet.

Men mitt i all denna framgång och denna optimism tränger sig en mer cynisk analys fram: att radikalernas /Radikale Venstre/ handslag med de konservativa – som skamligt nog har följts upp av S/SF:s hänförda deklarationer om att de vill samarbeta ”bredare än mitten” – innebär att Enhedslistans mandat i det parlamentariska sammanhanget helt kan försvinna in på ett sidospår? Ett förhållande som gäller oavsett om mandaten kan räknas på en eller två händer eller om man till och med skulle ta fötterna till hjälp. Så därför kanske vi lika gärna kan slappna av lite med jakten på röster?

Svaret är: Nej!!

För det första kommer det fortfarande att finnas några förnuftiga S/SF-förslag som de bara kan få igenom med hjälp av våra röster. Ju fler mandat desto mer press kan vi utöva.

För det andra – vilket är nog så viktigt – är Enhedslistan inget vanligt parti. Ett parti som har sin enda uppgift att få några bitar av sin politik godkänd i riksdagen efter snäva taktiska manövrar och kompromisser med andra partigrupper. Detta därför att Enhedslistan har ett perspektiv som går långt utöver detta: Vi arbetar för en demokratisk mobilisering och organisering av befolkningen, detta därför att endast en sådan skapar förutsättningar för varaktiga framsteg, för varaktiga förbättringar av styrkeförhållandet mellan klasserna och den förändring av hela samhällssystemet som är nödvändig.

En stor och slagkraftig riksdagsgrupp för Enhedslistan – även om den skulle isoleras parlamentariskt av S/SF:s klassamarbete – utgör ett ovärderligt stöd för alla former av folklig mobilisering, för allt vad som rör sig ute i samhället. Redan i valkampen har partiledningen på ett bra sätt använt den ökade uppmärksamheten till att agitera för några av de centrala krav som vi måste driva i förhållande till en ny regering. Att exempelvis bevara förtidspensionen och förbättra a-kassan. Ju större riksdagsgrupp desto svårare blir det för medierna att fortsätta med att ignorera en fortsatt agitation för dessa krav.

Redan prognoserna om en parlamentarisk framgång för Enhedslistan har fört med sig en väldig kick för partiorganisationen: Medlemmar strömmar till i hundratal, överallt myllrar det med aktivister och det forsar in pengar till valinsamlingen. En riktigt stor valseger för Enhedslistan skulle skapa alla förutsättningar för ett stort steg framåt i partibygget. En fördubblad eller tredubblad riksdagsgrupp skulle också betyda mycket mer resurser till Enhedslistan i form av sekreterare och ekonomiska bidrag. I betydligt större utsträckning än i dag skulle riksdagsgruppen – utöver det krävande arbetet i Christiansborg – ha ett överskott att användas till aktiviteter utanför de parlamentariska ramarna och kunna odla det nära samarbetet med rörelser i samhället.

Kan vi kombinera detta med organisering, dubbelorganisering och utbildning av tusentals både gamla och nya medlemmar, kan Enhedslistan i den nära framtiden bli ett fantastiskt redskap att använda till att bygga upp starka utomparlamentariska rörelser. Rörelser som kan utöva ett starkt tryck mot S/SF:s klassamarbete.

Slutsatsen är klar. Trots Margrethe Vestagers (Radikale Venstre) förutsägbara förräderi och försök att få ut Enhedslistan på ett sidospår och trots Helle Thornings (S) och Villy Søvndals (SF) ynkliga koppleri för ett samarbete med de borgerliga:

Enhedslistan har användning för varje mandat som vi kan vinna. Detta därför att Enhedslistan kommer att använda alla de muskler, som mandaten ger, till att framförallt stärka kampen för en röd politik utanför Riksdagen. Eller uttryckt med en gammal vänstersocialistisk paroll:

”Stärk kampen i vardagen – Rösta med Enhedslistan på valdagen”.

http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2011/09/07/httpslh4-googleusercontent-com-rsxe83nbtvqtmcpbaj7t3iaaaaaaaahtgbns_ojw17z44472072-johanne-schmidt-nielsen-jpg-valdramatik-i-danmark/

Olika sorters rån

Rån är rån kan man tycka, men i verkligheten är det rätt stor skillnad på rån och rån. Den typen av butiksrån som ökat i Stockholms södra förorter har mycket få likheter med sådana värdetransportrån som det mot Casino Cosmopol i Stockholm eller jätterånet i Bröndby i Danmark där det nu pågår rättegång mot flera inblandade. Flera av de åtalade för det danska rånet är svenskar med anknytning till kända kriminella nätverk. En svensk är dock ännu så länge inte utlämnad från Filippinerna.

Rånen i Stockholms söderort utförs inte av proffessionellarånare vilket ju är fallet med de spektakulära storrånen mot värdetransporter och värdedepåer. Utan istället oftast av drogmissbrukare och gangsters längre ner på gangstervärldens hierarkiska stege. Ofta är rånarna mycket unga och att begå butiksrån är ofta första steget på en kriminell bana.

När det gäller rånet mot kasinot undrar man ju dessutom om det som vaktbolaget Loomis säger stämmer, att rånarna inte komemr att kunna få upp väskan med pengarna. Om man inte kan det, varför då råna? Den typen av rånare som gör denna typ av rån är ju inga dumbommar så man får nog anta att de kan öppna väskan. Förmodligen med hjälp av någon anställd på vaktbolaget. Insiderkunskap är ju ofta inget ovanligt vid denna typ av spektakulära och stora rån.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Share/Bookmark

 Digg  Facebook  StumbleUpon  Technorati  Deli.cio.us 

Sarkozy, Reinfeldt och burkan

Det absurda kan visa sig på många sätt. Det senaste exemplet är det annalkande franska förbudet mot burkan. Än mer absurt är att den franska fårskalligheten verkar smittsam. Den danska premiärministern har kommit med antydningar om burkaförbud. Svenska statsministern frågas ut av den församlade pressen.

Under tiden gissar media att det finns 100 kvinnor i Sverige, 200 i Danmark och 1 900 i Frankrike som bär burka. En ganska stor minoritet består av europeiska konvertiter. Det är för att skydda den Europeiska Upplysningen (förnuftets tidsålder från 1700-talet) från dessa drygt 2 000 kvinnor som högerspöken från Frankrike till Sverige har störtat till dess räddning.

Det är inte bara hyckleriet jag har problem med. För bara trettio år sedan uppmanade franska högerregeringar de muslimska invandrarna att bära skägg och burka. Islamiserade invandrare betraktades som en trygg investering jämfört med invandrare som organiserade sig fackligt.
Mitt problem här är högerns illistiga, sofistikerade försök att underminera den traditionsrika Upplysningen genom att hänvisa till en upplyst kultur. Absurt! De upplysta behöver inte beskydd från regeringar ledda av högerspöken som Sarkozy.

Detta vet jag genom egna erfarenheter. Min mor bar burka en gång i tiden. Ändå har jag hela mitt vuxna liv som aktivist strävat efter Upplysning, efter att införa Förnuftets Tidsålder, och ingen kvinna i min släkt bär längre burka.

Ingen förbjöd burka i Pakistan, det land jag kommer ifrån. Men om Pakistan skulle vända sig till talibanerna imorgon, då skulle de lagstifta om burkatvång. Och ironiskt nog skulle de rättfärdiga detta med det franska burkaförbudet.

Och långt innan Sarkozys Frankrike började oroa sig för burkan, förbjöd statsgrundarna i muslimska länder som Turkiet och Tunisien slöjan (fast av helt andra skäl). I båda länderna bär nu unga flickor slöja som en symbol för kamp. Jag tyckte inte att det var det minsta märkligt när jag förra året i Istanbul såg en flicka i Chetröja och huvudet insvept i slöja. Förbud fungerar aldrig.

Jag uppfattar också burkaförbudet som en diskriminerande åtgärd riktad främst mot de franska muslimerna, men i förlängningen riktat mot hela arbetarklassens demokratiska rättigheter.
Förbudet kommer också att bidra till invandrarfientliga stämningar och till att de utpekade grupperna hamnar i försvarsställning, samt spä på splittringarna inom arbetarklassen.

Med tanke på demokratiska rättigheter bryter en sådan lag mot religionsfrihetens grundläggande rättigheter och ger den franska staten ny makt att gripa in i frågor som rör individers tankar och uttryck.

Det är i grunden fel att sätta likhetstecken mellan den progressiva, demokratiska principen med sekularism och skilsmässa mellan kyrka och stat, och godtyckliga regeringsdekret som krymper individens rätt att uttrycka sin personliga religiösa tro på ett sätt som inte skadar någon annan.

Det här förbudet innebär verkligen en talibanisering av Frankrike. Många av lagens förespråkare hävdar att den riktas mot kvinnoförtryck, så som det symboliseras av slöjan. Men argumentet är bedrägligt. Det är omöjligt att tillskriva demokratiska och ”frigörande” egenskaper till en lag som brännmärker en hel kategori människor, på grund av att de följer religiösa regler.

Den oundvikliga följden av en sådan diskriminerande lag blir tvärtom att uppmuntra den religiösa separatismen bland förtryckta grupper i befolkningen, som med rätta upplever att de har valts ut för förföljelse.

När arbetarklassen kämpar för sina demokratiska rättigheter och därigenom skolas och utvecklas politiskt, kommer detta att få bukt med religiösa fördomar. Det sker inte genom statliga dekret som tvingas igenom ovanifrån av regeringar som tjänar intressena hos en väl förskansad samhällselit.

Och detta är just mitt problem med burkaförbudet.

Farooq Sulehria

Läs också: Den avslöjande debatten

Intressant?
Bloggat: Svensson,
I media: GP, SVD, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Fjerde Internationale: Verdenskongres 2010

Fjerde Internationales verdenskongres 2010 har kapitalismens krise på dagsordenen: Klimakrisen såvel som den økonomiske krise. Men også Fjerde Internationales rolle fremover er til debat.

I slutningen af februar samles repræsentanter fra mere end 50 revolutionære organisationer til Fjerde Internationales 16. verdenskongres. En verdenskongres i Fjerde Internationale skal ikke bare være en genbekræftelse af vores politiske fællesskab. Målsætningen er at opsamle erfaringerne og udvikle fælles forståelse for de opgaver, vi  står over for. Forberedelserne begyndte derfor allerede for et par år siden med de første diskussioner om, hvad vi har lært i løbet af de seneste år, og hvordan opgaverne for revolutionære har ændret sig. Med meget begrænsede ressourcer, er det ikke nogen let opgave at gennemføre en demokratisk diskussion på verdensplan og at samle aktivister fra hele verden. Selv om internettet har gjort mange ting lettere, er det f.eks. stadig et stort arbejde at få oversat de vigtigste dokumenter og debatindlæg. Fjerde Internationale er stærkest i Vesteuropa. Men desto vigtigere er det at sikre deltagelsen af repræsentanter fra Asien, Afrika og Latinamerika.

Socialistisk Arbejderparti er den danske sektion og kan derfor sende delegerede til kongressen. På SAP’s landsmøde den 23.-24. januar blev forslagene til verdenskongressen diskuteret, og der blev valgt delegerede.

En bredere Internationale?

En af de centrale diskussioner bliver ”Fjerde Internationales rolle og opgaver”. Selvom Fjerde Internationale er en forholdsvis lille organisation, bidrager vi til opbygningen af brede bevægelser og er mange steder integreret i opbygningen af bredere venstrefløjsorganisationer. Ligesom SAP er med i opbygningen af Enhedslisten, er Fjerde Internationale med i NPA i Frankrig, LPP i Pakistan, Venstreblokken i Portugal, PPP i Polen, PSOL i Brasilien osv. osv.

Selvom alle disse partier vel kan kaldes ”antikapitalistiske”, er de også meget forskellige – og et perspektiv om en ny, antikalpitalistisk Internationale af disse og lignende partier er af mange grunde ikke umiddelbart realiserbart.

Men præcis hvilken rolle, Fjerde Internationale kan og bør påtage sig bl.a. i forhold til at sikre et internationalt samarbejde mellem socialistiske og antikapitalistiske organisationer fremover, bliver en væsentlig diskussion på verdenskongressen. De fleste er enige om, at FI må arbejde for at skabe rammer for fælles diskussioner og samarbejde, som kan muliggøre, at man efterhånden udvikler en fælles forståelse af begivenheder og opgaver. Men dermed er alt jo ikke sagt!

Det oprindelige dokument om ”Fjerde Internationales rolle og opgaver” kan findes på dansk her.

Et indspark til diskussionen, som de danske delegerede får med til Verdenskongressen fra et stort flertal på SAP’s landsmøde, er en korrektion af den undervurdering af reformistiske og venstrereformistiske kræfters fortsatte styrke, der godt kan læses ud af dokument-forslaget.

Økosocialisme

Takket være den demokratiske organisering, der altid har været et kendetegn for Fjerde Internationale (som jo blev dannet i 1938 bl.a. i protest mod stalinismens afskaffelse af demokartiet i Tredje Internationale/Komintern), har verdenskongresserne ofte udviklet det fælles program i takt med nye udviklinger og erfaringer i klassekampen på globalt plan.

Således har FI gennem tiden ikke blot fastholdt en revolutionær internationalistisk marxistisk ”arv” fra tidligere internationaler, men bl.a. udviklet et program for socialistisk demokrati, for kvindernes frigørelse og mod undertrykkelsen af seksuelle mindretal. På den seneste verdenskongres, i 2003, blev der vedtaget et dokument om miljøpolitik og økologi

Et væsentligt punkt på verdenskongressen i år bliver den globale opvarmning. Fiaskoen på klimakonferencen i København illustrerer på tragisk vis, at al snak om ”grøn kapitalisme” dækker over, at det kapitalistiske systems logik, profitjagten, står i modsætning til at undgå klimakatastrofer – og dermed i modsætning til almindelige menneskers mest basale interesser. Hvad er vores svar,og hvordan opbygger vi en stærk bevægelse? På verdenskongressen diskuteres et  økosocialistisk svar – i resolutionen ”Kapitalistisk klimaforandring og vores opgaver”.

Sidst, men ikke mindst, vil der på verdenskongressen være en overordnet diskussion om den internationale situation. Denne debat vil fokusere på den økonomiske krise og vores svar på den.

Alle oplæg til verdenskongressen (på engelsk) findes her.

Thomas Eisler och Falle Hjorth

Från Socialistisk Information.

Socialistiska partiet (som är svenskt systerparti till ovan nämnda SAP) om klimatet: Kris, klass och klimat

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Share/Bookmark

 Digg  Facebook  StumbleUpon  Technorati  Deli.cio.us