Vi kommer tvingas att överge våra bilar

De fem transportforskarnas artikel i  SvD har vållat en förutsägbar debatt. I tidningen har billobbyn fört fram sina vanliga argument om bilens oundgänglighet och hur tekniken snart löser alla problem och på nätet har hatet mot ”bilfientlighet” och ”miljöextremism” gått upp i falsett.

Nu var det inga häpnadsväckande påståenden forskarna kommer med, bara ett i raden av försynta påpekanden att biltrafiken måste minska om klimatmålen ska kunna uppnås.

Läs hela debattinlägget i SvD.

Intressant?
Bloggat: Svensson, Bilpolitik, Röda Lidköping, Gusart,
I media: SVD1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om 

Trafikverket visar: Bilismen måste minska!

Under 2010 minskade koldioxidutsläppen från nya bilar mer än någonsin. Trots det ökar den totala mängden utsläpp från vägtrafiken. Orsaken är den ökade trafikmängden.

Detta meddelade från Trafikverket borde lett till en våldsam trafikpolitisk debatt. Istället bemöttes det med öronbedövande politisk tystnad. Inte så konstigt, inför valet skrev miljöminister Andreas Carlberg i Göteborgsposten att han ville ”jaga utsläpp – inte bilister”, det vill säga att de så kallade miljöbilarna skulle lösa trafikens utsläppsproblem, något som jag besvarade i  GP 5 september 2010. Beteendet är väl inövat, Trafikverkets rapport bekräftar bara än en gång vad trafik- och miljöforskare länge hävdat och som myndigheter – från EU:s miljöbyrå till Trafikverket och Naturvårdsverket – försökt skärpa in: ska klimatmålen uppnås måste transporterna minska, inte minst de som sker på vägarna. Denna kunskap har inte fått några politiska konsekvenser. Tvärtom fortsätter städer och vägar att planeras för ökande trafik med resultatet att trafiken ökar i en självförstärkande spiral.

Trots allt tal om ”gröna” bilar har varje minskning av bilarnas bränsleåtgång ätits upp av ökad vägtrafik. I Sverige, i Europa och i världsskala. Nyss var biobränslen räddningen, idag är det elbilen. I en hungrande värld har biobränslena kommit i berättigat vanrykte och även om elmotorer är effektiva är också de en återvändsgränd; el är ingen en energikälla utan måste framställas. Idag produceras 2/3 av världens el av fossila bränslen. Samtidigt som bilindustrin, ofta med statligt stöd, plöjer ner ofantliga resurser på elbilarnas problem hamnar en allt mindre del av transporterna på de sedan länge etablerade, eldrivna transportmedlen: tåg och annan rälstrafik.

Ursprungligen publicerat på Bilpolitik.

Intressant?
Bloggat: Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Slutkört för bilindustrin?

En majdag 1978 uttalade jag mitt livs mest betydelsefulla lögn. Jag var 19 år och stod i kö på Volvos anställningskontor i Torslanda. Killen framför mig sa att han ville ha sommarjobb, men fick svaret: »Det har vi inga« och vände snopet om. Jag, som tänkt fråga detsamma, omformulerade snabbt mitt ärende och sa helt enkelt att jag sökte jobb, blev anställd och gick nöjt hem. De kunde ju inte gärna tvinga kvar mig efter sommaren, tänkte jag. 32 år senare är jag fortfarande kvar i monteringsfabriken och mycket vatten har runnit under broarna, och många bilar har kört över dem  sedan dess.

Den svenska bilindustrins öde är under denna tid på flera sätt symbolisk. När jag började arbeta var de två svenska personbilstillverkarna kronjuveler i landets industri, på 1990-talet förvandlades de till små kuggar i globala jättekoncerner, General Motors och Ford. Ingen period har dock varit mer dramatisk än de senaste två åren då de krishärjade Detroitjättarna sålde Saab och Volvo Personvagnar till företag som inte existerade när jag började bygga bil: den holländska miniatyrfirman Spyker, finansierad av en rysk oligark, respektive Geely, registrerad i skatteparadiset Caymanöarna och med tunga kinesiska statsintressen i ryggen.

Läs mer av artikeln i Ordfront.

Intressant?
Bloggat: Svensson,
I media: SVD1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Ett år i Högersverige

Läsaren av detta får nöja sig med några nedslag i en allt mer kaotisk tillvaro.

Med tanke på att vintern började redan i mitten av oktober med minus 10 på det västgötska höglandet kan vi konstatera att Sverige är ett land – som någon tänkare har sagt – med elva månader med kallvalla och en månad med tövalla.

Vi flyttar oss tillbaka i tiden och hittar ett av de mer bevingade uttalanden, detta avregleringens och privatiseringens jubelår.

Det är SJ-chefen Jan Forsberg som tar till orda i april månad.
”Jag önskar att det blir en likadan vinter så att vi får testa ordentligt att våra förbättringar fungerar”.

Han fick sin önskan uppfylld, och nu har ”förbättringarna testats”. Resultatet vet alla resenärer.
Kaoset i det avreglerade SJ är totalt.
De ansvariga kallar till presskonferenser. SJ-chefen, chefen för Banverket, ansvariga politiker och diverse andra underhuggare.

Efter att SJ och Banverkets representanter ägnat en stor del av mötet till att skylla på varandra lyckas alla potentaterna samla ihop sig till en gemensam slutsats. Den blir att det är för mycket folk som åker tåg och egentligen är det resenärernas fel att tåg varken går eller kommer.
Kontentan tycks vara att om folk inte åker tåg så uppstår det heller inte några problem…

Nobelpriskommittén hallå, här har ni några givna kandidater till nästa års prisfest.
Det är inte utan att man blir lite småsvettig när man betänker att dessa figurer – var man nu har hittat dom – har det högsta ansvaret för en av landets viktigaste infrastrukturer.

En annan verksamhet som har bolagiserats, med benägen hjälp av såväl borgerliga politiker som socialdemokratiska, är posten. Ett postverk som liksom SJ sedan lång tid har till uppgift att tjäna mammon och inte allmänheten.

På många håll, framför allt ute landet har postkontor efter postkontor slagit igen, och för att skicka ett julkort eller paket får man söka sig till andra näringsställen.

Ett av dem är Konsum, och då kan det gå som det gick i det lilla samhället Alvarsmåla, vet tidningarna att berätta. Det är inte direkt en solskenshistoria, snarare om den totala solförmörkelse som blivit ett konkret exempel på vart det nyliberala tidevarvet fört samhället..

Torsdagen den 9 december fyllde lille Ted ett år.
Hans omtänksamma moster hade till bemärkelsedagen skickat ett presentpaket.
Så långt allt väl.

Paket ska ju hämtas ut och i grannsamhället Rödby är det nu för tiden Konsum som handhar detta. Så mot Konsum styrde pappa, mamma och lille Ted.
Men det blev inget paket. Anledningen var att lille Ted saknade legitimation.
– Min syster hade skrivit Teds namn som mottagare och då måste han kunna visa legitimation berättar hans mamma.

Postens pressansvarige beklagar händelsen men säger i samma andetag att ”på grund av säkerhetsskäl har vi numera legitimationskrav”.
Det kan man ju i för sig ha viss förståelse för. Men för en ettåring?
Än mal den svenska byråkratins kvarnar.

När vi ändå är inne på Posten och vad som finns kvar av den så kommer företaget att inom kort lansera en ny löneförmån. Nämligen ett erbjudande om provrörsbefruktning för de 27 000 anställda. Och det låter ju fint. Men är det inte hela lite feltänkt? Vore det inte bättre att höja de anställdas löner så att de har råd att skaffa sig barn och ta del av detta förmånserbjudande.
Med barn är det ju så beskaffat att de blir större och hamnar i skolan, eller vad som kommer att finnas kvar efter att flumminister Björklund fått härja ett tag till. Den kasernpolitikern är snart inne på sitt femte år som ansvarig minister. Under detta år har kvalitén på undervisningen stadigt sjunkit enligt nya rapporter. Och förra veckan kom beskedet att lärarutbildningen inte håller måttet vid ett antal högskolor, företrädesvis i de norra delarna av riket.

Kanske de nya signalerna från flum-Björklund nått fram: att det inte längre handlar om att lära för livet utan för näringslivet.

Ska ett år som detta sammanfattas går det knappast att undvika att det är valår, inte heller det katastrofala läget för arbetarrörelsen. En arbetarrörelse där de styrande politrukerna i det som en gång var det socialdemokratiska partiet med näbbar och klor tycks kämpa för att partiet ska hamna under 20 procent nästa val, om det inte sjunker ihop helt som den berömda sufflén.

Att socialdemokratin sedan urminnes tider haft ett nära samarbete med fackföreningsrörelsen är inte obekant för någon. Ett samarbete som i mångt och mycket var förödande för den fackliga rörelsen och inte minst medlemmarna. Inte minst efter det att socialdemokratin under de senaste 25 åren stadigt varit på glid högerut.

Men nu tycks en del högersocialdemokrater tröttnat på detta samarbete och inlett ett samarbete med Svenskt Näringsliv för att driva ännu längre mot den nyliberala stupkanten.

En av dem som ingår i detta nya projekt är den gamla SSU-pampen Niklas Nordström som den 11 november i år var med i Aktuellt för att diskutera socialdemokratins framtid. Bland annat detta hade Nordström på hjärtat:

– Städa bort frågorna där S inte ligger i samklang med väljarna. Det handlar om kärnkraften, RUT-frågan, införande av fastighetsskatt och valfrihet i välfärden. Det är hygienfaktorer, där får man bara acceptera att väljarna tycker på ett annat sätt, konstaterade Nordström.

Smaka på ordet ”hygienfaktorer”. Spotta ut, och var god skölj. ”Hygienfaktorer”, känns inte begreppet bekant från nittonhundratalets värsta infernoår?

Det tycks som om Niklas Nordström inte bara tjänar Svenskt Näringsliv utan har blivit konsult på Anticimex där den eventuella ohyran är alla de socialdemokrater som inte accepterar hans och de andra högersossarnas politiska recept.

Ett italienskt ordspråk lär lyda att ”en fisk ruttnar från huvudet”. Något som stämmer tämligen väl när man utifrån läser om och betraktar socialdemokratins sönderfall.

Ett år är till ända. Ett mörkt moderat år för alla oss som fortfarande står fast vid en socialistisk politik och har kvar drömmer om en annan och bättre värld.

Med den drömmen går vi in i 2011.
För det kan snart inte bli värre… eller kan det det?

God jul och Gott Nytt År.

Kjell Pettersson

Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman1, 2, Röda Lund, Röda Malmö, Svensson1, 2,
I media: Fokus1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, SVD1, 2, 3, DN1, 2, 3, 4, 5, 6, GP1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Klimatmålen väger lätt

Wir bleiben oben! Vi stannar här uppe!

Det stora gröna rockmärket lyser på den lilla damens kappa när hon skyndar fram i Stuttgarts ljumma höstdis. En typisk deltagare i de massprotester som skakat den tyska bilhuvudstaden och gjort en nationell politisk fråga av motstånden mot S21 – en mångmiljardsatsning med underjordisk järnvägsstation som huvudnummer som de styrande hoppas ska göra staden till ”Europas nya hjärta.”

Läs hela krönikan i GP.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
I media: GP1, 2, DN1, 2, 3, 4, SVD, Effekt,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Inte fyra år till med förskingrarna

Saker måste kallas vid sitt rätta namn. Sverige var en gång en hyfsat väl fungerande välfärdsstat med stark infrastruktur och robusta system för vård, skola, omsorg, kommunikationer och energiförsörjning. Under 1980-talet inleddes avregleringarna och på 90-talet utförsäljningarna – under ledning av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Följden blev ekonomiska krascher, segregation och en bräckligare infrastruktur.

Vad kallar man då politiker som de senaste fyra åren istället för att återta det demokratiska ansvaret ökat takten i utförsäljningar och rea på gemensam egendom till förmån för sina egna väljare bland höginkomstgrupper och inom finans- och företagsvärlden? Och som planerar att dumpa ut ännu mer av det medborgarna byggt upp tillsammans.

Bostadskaos: Bostadskris för unga, studenter som tvingas tälta, stadskärnor förvandlade till reservat för höginkomsttagare. Borta är sedan länge en socialt ansvarsfull bostadspolitik där allmännyttiga bostadsföretag med statliga räntebidrag byggde hyreslägenheter åt de många till överkomligt pris. På 1980-talet försvann statsstöden, på 90-talet inleddes bostadsrättsomvandlingarna som forcerats i borgerligt styrda kommuner.
I Stockholm där moderaterna länge haft kommandot har allmännyttan på tio år sålt ut nära trettiotusen lägenheter och rensat innerstaden från hyresrätter. Det har handlar om klipp för många som haft råd att köpa – men förskingring av gemensam egendom, uppbyggd genom åratal av hyresinbetalningar och skattestöd. Mer än 50 miljarder kronor beräknas på det sättet ha överförts från kommunens gemensamma tillgångar till de åtta procent av huvudstadens invånare som fått chansen att berika sig. ”En legaliserad stöld”, som en utredare uttryckt det.

Samtidigt med utförsäljningarna har hyresboendet alltmer missgynnats medan staten stöttar bostadsrätts- och villaboende genom frikostig avdragsrätt för låneräntor. Den 22 juni föll också klubban i riksdagen för Mats Odells (KD) nya bostadslagstiftning. Nu ska allmännyttan drivas rent affärsmässigt och hyrorna marknadsanpassas – med hyreschocker som följd, inte bara i de mest attraktiva områdena. Just när detta skrivs kämpar nätverket Järvas Framtid mot chockhöjningar på mellan ett- och tvåtusen kronor i månaden för en trea i norra Stockholms ytterområden Husby, Tensta och Rinkeby. När ska fler hyresgäster och bostadssökande slå tillbaka mot legaliserad stöld och marknadshyror?

Guldsits: ”Med en konkurrensutsatt järnvägstrafik är det resenären som står i fokus. Det sätter oss i en guldsits där det är våra behov och önskemål som står i främsta rummet.” Åsa Torstensson (C), infrastrukturminister, i DN 26 mars 2009.

Tågkaos: Kan någon glömma vinterns – och sommarens – tågkaos? Orsaken var inte extrem kyla eller extrem värme, utan bolagisering och utförsäljning. Sedan 2001 är SJ ett vinstdrivande bolag med ett lönsamhetskrav på tio procent. Mitt under det gångna årets kaos blev vinsten en halv miljard. Samtidigt minskade underhåll och investeringar – trots åldrande lok- och vagnpark. Och ytterligare tvåhundra anställda klassades som ”övertaliga” – efter åratal av personalminskning.

I uppstyckningen och utförsäljningen av SJ:s olika delar har underhållet hamnat hos Euromaint som numera ägs av riskkapitalbolaget Ratos. Året då järnvägens infrastruktur havererade gjorde Euromaint rekordvinst. Den första oktober i år, två veckor efter valet, har alliansregeringen planerat att gå ett steg längre och öppna hela det svenska järnvägsnätets persontrafik för privata bolag. Hur mycket mer av tågkaos, inställda avgångar och ”signalfel” orkar resenärerna – och samhället?

Skolkaos: Utförsäljningen av skolor och etableringen av ”friskolor” ägda av riskkapitalbolag slussar hundratals miljontals skattekronor från det gemensamma till privata vinstintressen. Den sammanlagda omfattningen är okänd – det hela sker på kommunal nivå. Men som exempel gjorde Pysslingen förskolor och skolor AB med elva tusen barn 2008 en vinst på 3 000 kronor per elev åt ägarna, ett danskt riskkapitalbolag. Ett annat företag, Baggium Utbildning AB, tog samtidigt ut en vinst på 13 000 kronor per elev och höjde utdelningen åt aktieägarna i Nordstenen AB. IT-media och Turistgymnasiet i Lund, ägt även det av ett danskt riskkapitalbolag, tog ut en fjärdedel av sin omsättning i vinst, 30 000 kronor per elev.

Men det är inte bara skolpengen som kanaliseras över till privata företagsvinster och därmed bort från de kommunala skolorna. Skolor och förskolor har reats ut till vrakpris åt skol- och förskolechefer. Förra våren konstaterade kammarrätten att moderatledningen i Reinfeldts egen hemkommun Täby olagligt närmast skänkt bort Tibble gymnasium till skolans rektor. Denna behövde bara betala för inventarier och utrustning men inte en krona för verksamheten när hela gymnasieskolan med över tusen elever och nära hundra lärare överfördes till hennes privata företag.

Exemplen från moderaternas experimentfält Stockholm är otaliga. Särskilt omtalad blev privatiseringen 2007 av fyra förskolor i stadsdelen Årsta där förskolechefen efter att ha köpt verksamheten för en spottstyver snart kunde ta ut en vinst på över tre miljoner kronor samt hög direktörslön. Samtidigt uppmanades föräldrarna att ställa upp med frivilligarbete och leksaker på grund av personal- och medelsbrist…

Hur många hundratals miljoner – kanske miljarder – skattekronor har dränerats från den gemensamma skolan och förskolan under alliansregeringens år? Och hur många står på tur?

Vårdkaos: Liksom med skolan finansieras nu i växande grad vinster hos privata vårdbolag genom det svenska skatte- och sjukförsäkringssystemet. Privata vårdcentraler, apotek och hela sjukhus har blivit till en lukrativ marknad där internationella riskkapitalbolag kan räkna med svenska skattekronor som säkra vinstkällor. Riskkapitalbolaget Bure fick köpa Stockholms främsta akutsjukhus, S:t Göran, för att göra god vinst på verksamheten. Det planerade storsjukhuset ”Nya Karolinska” i Stockholmsområdet ska byggas av Skanska och drivas av företaget i tjugofem år i utbyte mot en garanterad vinst på nära fjorton procent. En nota för landstinget som kan landa kring femtio miljarder kronor fram till 2040, enligt kritikerna.

Genom ”fri etableringsrätt” och s k ”vårdval” kan privata vårdföretag placera sin verksamhet där lönsamheten är högst, det vill säga i välbeställda områden, medan utsatta områden får sämre tillgång till vård. Genom att, som i Stockholm, dessutom låta privata vårdföretag öppna verksamheter inne på offentliga vårdinrättningar skapas gräddfiler för dem som kan betala. Mitt i det skattefinansierade Södersjukhuset ligger nu exempelvis det privata vårdföretaget Arrhythmia som för vissa hjärtbehandlingar tar ut en avgift på 150 000 kronor.

Från storsjukhus till hemtjänst – skattepengar kanaliseras i allt snabbare takt över till privata vårdföretag som kan glädja sina aktieägare med ökad utdelning. Kammarrätten har underkänt flera utförsäljningar till vrakpris av hemtjänsten i Stockholms södra förorter. Men när ska de vårdbehövande underkänna bortslumpningen av en jämlik vård för alla?

Kulturpolitik är underhållning: Med allt fokus på pensionärsskatter och bröstpumpar hamnar den lilla men viktiga samhällsfliken kultur i skymundan. Vad kommer egentligen att hända med kulturen om Alliansen får styra fyra år till? Med tanke på det skämt till Kulturutredning som kom härom året, och på de kulturpolitiska förslag som lagts under valrörelsen, lär vi ”kulturkonsumenter” få hålla till godo med ännu ett högkulturellt operahus samt en genomkommersialiserad skräpteve, sponsrad enbart av näringslivet. Däremellan: intet. All annan levande kultur ska nämligen kväsas till döds, som till exempel statlig radio och teve. Vem behöver dem? Marknaden ska ju vara fri, FRI! I en intervju med serietecknaren Liv Strömquist skriver tidningen City:

”Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth tycker att ordet ’kultur’ har en negativ klang och vill istället använda ’underhållning’. Vad tycker du om det?”
Liv Strömquist svarar: ”Jag tycker att namnet ’Lena Adelsohn-Liljeroth’ har en väldigt negativ klang. Därför föreslår jag att hon döps om till ’Blubby’”.
Nog kan kultur vara underhållning, kulturpolitiken är utan tvekan det – en tragikkomisk sådan.

Socialistiska svar: Vård och omsorg utan vinst!
Varför ska vi ge bort miljarder till privata företags vinster i vården, omsorgen och skolan?
Låt behoven styra så att vi kan ge våra gamla och sjuka den bästa omsorg.
– Jämlik skola för alla! Inga friskolor!
– 200 000 nya jobb behövs i den gemensamma sektorn!

Socialistiska svar: En fjärdedel av Sveriges unga går arbetslösa – helt i onödan. Med massiva statliga och kommunala satsningar på välfärds- och klimatjobb kan alla unga snabbt få en plats i arbetslivet. Det är samhällets gemensamma ansvar att ta tillvara unga människors förmåga. Det är inte behovet av de ungas arbete som saknas – det är förlitan på det privata näringslivet som hindrar oss från att sätta alla i arbete.

Över fyrahundratusen svenskar fjättras i massarbetslösheten medan pressen och arbetstiderna ökar för dem som har jobb. Istället för att låta färre göra mer och höja pensionsåldern måste vi fördela uppgifterna på fler genom minskad arbetstid.

Använd allmännyttan för att inleda ett nytt statligt miljonprogram för upprustning och bygget av bra och billiga lägenheter åt unga och trångbodda. Bostaden ska först och främst vara en rättighet, inte en handelsvara.

Stoppa privatiseringarna, segregeringen och elitiseringen av den svenska skolan. En skola för alla betyder ökade resurser åt dem som behöver det bäst, stopp för betygshets och utsortering samt möjligheter att varva studier med ”livets skola” i ett livslångt lärande.

Vi behöver starka statliga system för en väl fungerande och klimatanpassad infrastruktur när det gäller transporter, kommunikationer och energiförsörjning. Avregleringar och privatiseringar har trasat sönder samordning, ansvar och säkerhet till stora kostnader för samhället och brukarna.

Ursprungligen i Internationalen.

Med Socialistiska Partiet i kommunvalen i Göteborg, Lidköping, Eskilstuna, Köping och Hässleholm.

Intressant?
Bloggat: Mullvaden, Röda Malmö, Röda Göinge, Röda Lund, Röda Lidköping, Uppkäftiga Uppsala, Röda Umeå,
Borgarmedia: GP1, 2, 3, EX1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, AB1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN1, 2, 3, SVD1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Share/Bookmark

 Digg  Facebook  StumbleUpon  Technorati  Deli.cio.us 

Sarkozy bryter löfte om koldioxiden.

.

Högerns nederlag i de nyss hållna regionalvalen får vida effekter långt utöver regionernas kompetens. Ett oväntat offer är Sarkozys omskrutna skatt på koldioxidutsläpp som skulle antas av Nationalförsamlingen nu i juli månad.
-Vi kan inte ensamma införa en CO2-skatt som handikappar vår industri. Det måste ske gemensamt inom hela EU, sa premiärministern François Fillon när han officiellt begravde skatten.
Det var en dålig skatt som skulle ha drabbat vanliga medborgare medan industrier med stora utsläpp redan försäkrat sig om specialbehandling. Men den begravdes av lika dåliga motiv.
Skatten hastades fram efter miljöpartiet Europe-Ecologies stora framgång i europaparlamentsvalen 2009 för att visa att högern också har ett ekologiskt alternativ. I förra veckans val visade det sig vara en total felberäkning.
-Jag vill att vårt miljöprogram ska ligga till grund för ett ekologiskt New Deal i Frankrike, i Europa och i hela världen, skröt Sarkozy 2007 efter att en arbetsgrupp (Grenelle) lagt fram ett handlingsprogram. Det var då det.

.

Efter förra veckans valnederlag är det annat ljud i skällan.
-Varför anta en koldioxidskatt? Miljömänniskorna röstar ju ändå på vänstern, klagade höjdare inom Sarkozys parti UMP. Inför det interna partitrycket fick Sarkozy stryka ett streck över den ”revolutionära miljöpolitik” som han sa sig stå för. Nu gäller det att ta tillbaka röster på alla fronter och då ligger en dåligt utformad koldioxidskatt i vägen. I stället för att arbeta fram en ny lag som drabbar de verkliga utsläppsbovarna skrotas hela idén av valopportunistiska skäl. När det gäller att hålla sig kvar vid makten finns inga principer.

.

Media: DN1,Dagens Arena,DN2,

Bloggar: Svensson,Jinge,Röda Malmö,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,