Etikettarkiv: terrorism

Den islamofobiske fähunden Lars Vilks

Postat av
”Mord är fel, mord på konstnärer är fel, fel i alla möjliga bemärkelser. Men hundra hot mot yttrandefriheten ursäktar inte Lars Vilks syn på muslimer”, skriver Andreas Malm i ett inlägg i AB: Farligt att helgon-förklara Lars Vilks.

Malm visar på Vilks långvariga islamofobiska verksamhet, en verksamhet som han bedrivit bland annat genom sin blogg där han utpekat muslimer som underlägsna människor.

I ett annat inlägg säger Nalin Pekgul att Vi muslimer kämpar också för yttrandefrihet. Hon säger om Lars Vilks bland annat:
”Men när han i en debatt i radions Studio Ett talar om för mig att vi muslimer behandlas som små barn och behöver uppfostras i demokrati går han över en gräns. Det här är precis vad de vita sa om den svarta befolkningen i Sydafrika under apartheid.”

Muslimska fundamentalister är ett problem, men vi västerlänningar måste göra upp med stocken i det egna ögat. Islamofobin som skapar syndabockar och splittrar våra samhällen, som bygger murar och segregation måste bekämpas skoningslöst. Samma sak gäller med den västerländska imperialism och krigspolitik som syftar till att dominera globalt över muslimska länder och andra länder i tredje världen.

Den där mordkomplotten blir jag alltmera skum på. ”Jihad Jane” verkar mest vara en uppdiktad ”terrorist”, i själva verket en utslagen person. Och var hon någonsin i Sverige? Mycket lösa rykten i svang. Återstår att se om det finns någon substans i misstankarna mot de sju misstänka på Irland. De ska hållas i ytterligare tre dagar.

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Den lyckliga fähunden Lars Vilks

Postat av
Lars Vilks är inte rädd. ”Jag har intrycket av att det ligger på rätt lösa boliner”, säger han i Expressen. Ja, frågan är hur mycket substans det egentligen finns i den här märkliga historien om ”Jihad Jane” och personerna på Irland? Det verkar mer än lovligt töntigt, ”‘Jihad Jane’ en klantig amatör”, tvingas även terrorexperten medge.

Hur som helst verkar det korkat av vissa svenska media att nu gå ut och rya om att yttrandefriheten är hotad och återigen börja publicera Lars Vilks usla bild på ”rondellhunden”. Med en sådan publicering hjälper man bara till att blåsa upp och förvränga den här historien. De verkar behöva varandra, å ena sidan förvirrade religiösa fundamentalister som söker målobjekt och å andra sidan islamofober och tokliberaler som vill slåss för ”västerländska värden”.

Visst är det som Jan Hjärpe säger att ”Lars Vilks teckning kom som på beställning för extrema grupper som är i behov av ett lämpligt attentatsmål”. De flesta muslimer skiter fullständigt i Lars Vilks ”provocerande” bilder. En del blir kränkta av ett sådant angrepp på en hel världsreligion. Men en ytterst liten gruppering extrema islamister går igång på dem och har hjälp av dem i sin propaganda.

Visst är det också så som Nalin Pekgul säger att Vilks sparkar nedåt. En konstnär som använder sin ”konst” för att sparka på en grupp, i det här fallet de svenska muslimerna, som redan ligger ner, känns inte särskilt sympatisk.

Men Vilks är lycklig och glad för all uppmärksamhet han kan få. En lycklig fähund.

Tidigare inlägg om Lars Vilks på Röda Malmö:

Jag stöder fähunden Lars Vilks

Postat av

Lars Vilks ska inte mordhotas för att han producerar skit. Han är i sin fulla demokratiska rätt att tala, skriva, rita och skapa om vad han vill. Här gäller, som Peter Englund skriver, att ta avstånd från fanatismen utan reservationer.

Yttrandefriheten måste värnas. Därom råder inga tvivel. Fundamentalistiska terrorister ska bekämpas skoningslöst. Men yttrandefriheten råder också när det gäller att utsätta Lars Vilks för kritik. Och kritik förtjänar han.

Han är inget annat än en imperialistisk fähund. Åtminstone en medlöpare. Av vilka dunkla personliga skäl vet jag inte, men hans agerande kan inte annat än, medvetet eller omedvetet, underblåsa rasisternas och krigshetsarnas propaganda mot världens förtryckta muslimer. Han väljer att skymfa en hel världsreligions anhängare genom att avbilda deras profet som en rondellhund.

Han ställer sig bakom Jyllands-Posten och det danska etablissemangets främlingsfientliga kampanj. Han sparkar nedåt på de som redan ligger. Muslimerna i Sverige befinner sig på samhällets botten och är utsatta för islamofobisk stigmatisering. I det läget väljer Lars Vilks att lägga sten på börda.

Satiren blir rätt när den riktar sig uppåt, mot makthavarna, mot gamla förlegade tänkesätt, mot överklass, kyrka, stat, polis och militär. I Lars Vilks fall blir den bara plump och dum. Dessutom är hans metoder oerhört kontraproduktiva när det gäller att bekämpa fundamentalistisk och terroristisk islamism. Med sina missriktade attacker spelar han istället fundamentalisterna i händerna.

Lars Vilks är precis som rasisterna och krigshetsarna. Han lever i symbios med de galna religiösa fanatikerna. De behöver båda varandra för att motivera sin existens och sina gärningar.

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö:

Den glömda terrorismen: Morden på svenska kommunister

Postat av

Natten till söndagen den 3 mars 1940 exploderade en kraftig sprängladdning i den kommunistiska tidningen Norrskensflammans redaktionslokaler i Luleå, och på ett ögonblick var byggnaden övertänd. Tre vuxna och två barn som bodde i huset dog omedelbart. Det är det största terroristdådet hittills i Sverige, och det har varit i stort sett bortglömt i historieskrivningen i 70 år.

– Ny Dag som utgör en daglig provokation mot all sanning, anständighet och folksolidaritet, frossar som en schakal på den sorgliga tilldragelsen och söker till det yttersta slå politiskt mynt av densamma. Utan att man ännu har det ringaste belägg på att en förbrytelse verkligen föreligger, skriker tidningen om ”attentat”, ”femdubbelt mord” och ”mordbrand”.

Tidningen Social-Demokratens chefredaktör Zeth Höglund hittade knappt orden i sitt raseri över det svenska kommunistpartiets och dess språkrör Ny Dags ”vämjeliga humbug”. Högertidningen Nya Dagligt Allehanda fyllde i:

– Hur äro de människor beskaffade som icke akta för rov att slå politiskt nödmynt av den beklagliga händelsen? Ny Dag firar fullkomliga orgier i omständigheterna kring branden. Det kommunistiska partiets främsta representanter voro bildligt talat de första hyenorna på platsen och komma att fortsätta med att rota i eländet, så länge de se någon levandes möjlighet därtill.

”Eländet” och ”humbugen” var Sveriges värsta terrordåd i modern tid. Natten till söndagen den 3 mars 1940 exploderade en kraftig sprängladdning i den kommunistiska tidningen Norrskensflammans redaktionslokaler i Luleå, och på ett ögonblick var byggnaden övertänd.

- Jag vaknade vid ett fruktansvärt oväsen. Fönsterrutorna splittrades och det lät som om hela huset skulle gå i kras. Samtidigt hörde jag några hemska skrik från våningen inunder – det var Alice. Hon tystnade dock omedelbart.

Vivian Åström bodde på översta våningen i den trevåningsbyggnad som på bottenplanet hyste tidningens redaktionslokaler och partiexpeditionen. De övre våningarna var bostäder för de anställda.

- Jag rusade ut, men då steg rök och eld i rasande fart uppför trapporna. Jag vände och rusade in i Filip Forsbergs rum. Han var i färd med att knyta ihop lakan. Med hjälp av dessa hjälpte han först mig och mina pojkar ut genom fönstret.

”Nazikommunister”

Forsberg, ”röde Filip” från ett gruvarbetarhem i Kiruna, var ordförande i kommunistiska ungdomsförbundet och chefredaktör för Norrskensflamman. Trettio år gammal var han en redan ärrad veteran från depressionsårens hårda klasstrider i början av 1930-talet. Det kunde behövas på en kommunistisk dagstidning vintern 1939-40. Den 30 november hade Sovjetunionen anfallit Finland efter att under sommaren ingått pakt med Hitlertyskland och delat på Polen. Stalin och Hitler hand i hand väckte avsky inte bara i borgerliga kretsar utan i än högre grad i stora delar av arbetarrörelsen som sett sina organisationer krossas i Hitlertyskland och Lenins revolutionskamrater arkebuseras under Stalinterrorn.

”Nazikommunister” blev skällsordet från såväl socialdemokrater som syndikalister och vänstersocialister när kommunisterna i SKP – Sveriges Kommunistiska parti – som ännu såg upp till Moskva rensades ut ur fackföreningar och arbetarorganisationer. Med det sovjetiska angreppet och det officiella Sveriges mobilisering bakom ”Finlands sak” blåste den antikommunistiska stormen upp till orkan.

Att SKP gav sitt stöd till den sovjetiska sidan i kriget betraktades inte oväntat som landsförräderi eller klassförräderi beroende av politisk hemvist. Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Allan Vougt uttryckte den hetsstämning som piskades upp mot kommunisterna: ”Underligt vore om demokratien icke skulle utspy dem ur sin mun, gripen av äckel över en människotyp så förnedrad till de oskäligaste kräkens nivå, en sådan mänsklig varietet av slemdjuren som världen aldrig skådat.”

I december 1939 inrättades det första arbetslägret för kommunister i ödemarksbyn Storsien vid polcirkeln. En av dem som fördes dit var Valdemar Granberg som arbetade på Norrskensflamman. Kvar i Luleå var hustrun Svea Granberg, kassör i ungdomsdistriktet, och deras tolvårige son Torgny.

Från ord till handling

Den 10 februari 1940 slog repressionen till med full kraft. Tretusen polismän genomförde en nationellt samordnad razzia mot kommunistiska partilokaler och nära tusen partimedlemmar landet runt. Något dussin ledande kommunister, inklusive Ny Dags chefredaktör, greps men utan att komprometterande material om samarbete med främmande makt och spionutrustningar påträffades.

Samtidigt debatterade riksdagen förslag om att införa partiförbud mot SKP och stoppa partiets tidningar. Att ens behöva debattera frågan och låta kommunister yttra sig i riksdagen var, menade högerpressen, uttryck för ”Sveriges riksdags nuvarande förnedringstillstånd”.

I det politiska klimatet beslutade sig en grupp sammansvurna att gå från ord till handling. Det handlade om medarbetare på högertidningen Norrbottens-Kuriren, några militära officerare och Luleås polischef som med ekonomiskt stöd från en ledande folkpartist i Stockholm skred till verket. Med hjälp av en nyckel som beslagtagits under polisrazzian tog sig attentatsmännen under natten in i Norrskensflammans redaktionslokaler, apterade sprängladdningar av trotyl vid brandfarliga vätskor och tände på.

Och byggnaden formligen exploderade. De boende i våningen ovanför hade inte en chans. Ordföranden i Norrbottens kommunistiska partidistrikt Arthur Hellberg med hustrun Alice och deras åttaåriga dotter Maj fångades i eldhavet. Och Valdemar Granberg skulle snart nås av budskapet på sin brits i arbetslägret att hustrun Svea och sonen Torgny förvandlats till förkolnade lik.

Både brandkåren och den första polisundersökningen konstaterade snabbt att detta inte var något vanligt brandförlopp. ”Ett lömskt och avskyvärt dåd. Genom mordbrand har fem personer lönnmördats under sömnen. De fann döden i lågor som tänts av en bestialisk reaktion och dess lejda redskap. Ett resultat av mordhetsen mot kommunisterna!”, anklagade SKP efter terrordådet. Men möttes av en mur av förnekelse och motanklagelser, från (S)-pressen till högertidningarna.

Fredlösa och ensamma

”Osmaklig kommunistpropaganda”, menade högertidningen Nya Dagligt Allehanda som misstänkte att kommunisterna själva tänt på. ”Terrororganet Ny Dag spelar upp sig till moralisk oskuld”, ansåg Social-Demokraten. ”Ingenting ger stöd åt misstankarna om attentat”, det handlar bara om ”bizarra rykten”, skrev Norrbottens-Kuriren som såg fram emot att kommunistpressens ”landsförrädiska propaganda” skulle förbjudas.

Samtidigt var dess egna medarbetare i full färd med att dölja sin medverkan i attentatet som de till och med övat i sina egna redaktionslokaler. Inte ens från den antifascistiska Trots Allt! eller syndikalistpressen Arbetaren och Storm höjdes några ramaskrin mot dådet. Pressen vägrade ta in dödsannonser.

Begravningståget genom Luleå stoppades av polis. Norrbottens-Kuriren kallade begravningsceremonin ”en hatmässa” och ”propagandatillställning med kistorna som huvudargument”. Kommunisterna var fredlösa – och ensamma, fjättrade till den sovjetiska maktpolitik som veckan efter dådet slutligen bröt igenom det finska motståndet.

Efter hand sipprade dock sanningen fram och förövarna ställdes inför rätta, inte för mord utan för anstiftan till brand, innehav av sprängmedel och grov skadegörelse på annans egendom. Straffen skärptes av hovrätten året därpå till som längst sju års fängelse för den kapten och den journalist som ansågs ha utfört själva sprängningen, samt sex och två år för de övriga fyra dömda.

Polischefen som förklarats sinnessjuk avled strax efteråt. Samlingsregeringen benådade de dömda 1944. Det året avled också Filip Forsberg bara 39 år gammal. Kanske gjorde sviterna efter skadorna från branden sitt. Valdemar Granberg, som förlorade hustru och barn i branden, repade sig aldrig efter frigivningen från Storsien, fick alkoholproblem, lämnade Flamman och tog senare sitt liv. Den mördade distriktsordföranden Arthur Hellbergs mor ansökte om skadestånd efter förlusten av sonen och dennes familj, men nekades.

Det moderna Sveriges värsta terrordåd förpassades till glömskan. Det utfördes inte av några vänsteranarkister eller utländska terrorister – utan av en grupp ur militär, polis och högeranhängare i antikommunismens tecken. En lärdom det vore oklokt att förringa.

Intressant?
Läs mer: Flamman,
I media: SVD, DN1, 2,
Det finns andra typer av terrorism också: SVD1, 2, DN1, 2, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Vilks har rätt att skapa sin skit

Postat av
Den omdömeslöse Vilks har rätt att skapa sin skit…

Konstnären Lars Vilks har rätt att producera vilken skit han vill utan att bli utsatt för hot eller mordkomplotter. Om det nu stämmer, som medier i Dublin sägs ha uppgett, att sju personer har gripits i Irland, misstänkta för inblandning i en mordkomplott så måste dessa konspirationer fördömas.

Yttrandefriheten måste hållas högt. Fundmentalistiska terrorister ska inte få inkräkta på den. Lars Vilks ska ha rätt att skriva, rita, måla, skapa vad han vill. Men jag vill också ha min yttrandefrihet, även min rätt att få kritisera Lars Vilks.

Jag anser att Lars Vilks är en omdömeslös person som bidrar till stigmatiseringen och förföljelserna av muslimer. Genom att kritiklöst ställa sig bakom kampanjen med de så kallade Muhammed-teckningar och genom att rita profeten Muhammed som en rondellhund så försöker han provocera anhängarna till en hel världsreligion.

Som tur är så skiter de flesta muslimer fullständigt i Lars Vilks. Det gör de rätt i, det är inte mycket att hetsa upp sig över. Men hans agerande är korkat, precis som de danska tidningar som med Muhammed-teckningarna försökte utmåla alla muslimer som terrorister.

Muslimska terrorister är ett litet problem här i världen. Åtminstone jämfört med krig, svält, fattigdom, sjukdomar och klimathot. Terrorism kan inte mötas med provokationer och bomber, det enda verkligt effektiva är att utrota fattigdom och förtryck.

Tidigare inlägg idag på Röda Malmö: