Varje skildring av läget i Egypten är skriven i sand när nu revolutionens stormvind drar fram. Politikens officiella scen står plötsligt tom och utvecklingen bestäms i dess ytterkanter: å ena sidan i den hemliga diplomatins, säkerhetstjänsternas och militärstabernas mörka vrår och i andra ändan, torgets offentlighet.
Troligt är att den mäktiga och västlojala militären – enligt wikiläckta dokument har tusentals egyptiska officerare deltagit i tränings- och utbildningsprogram i USA – snart träder fram ur kulisserna. Men landets problem är mycket djupare än vad som kan lösas av ett rollbyte inom den styrande eliten. Ett är oljan. Produktionen toppade 1997 och har nu fallit till samma nivå som landets egen konsumtion. En påminnelse om fossilekonomins obevekliga slut och att länkarna mellan det som sker i Egypten och vår vardag är långt fler än ekonomiskribenternas oro för höjda villalån.
Intressant?
Bloggat: Svensson, Björklund1, 2, Röda Malmö, K & Å,
I media: SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, 4, GP1, 2, 3, AB1, 2, 3, 4, SVT1, 2, 3, 4, VG1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om Hosni Mubarak, Omar Suleiman, Militären, Militärkupp, Revolt, Revolution, Uppror, Egypten, Demokrati, Diktatur, Politik, Samhälle, Peak Oil, Olja